Yersinia — Det sista världen ska se av mig är en knuten näve bland Näckrosorna (Krigsidyll, del 3) letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Det sista världen ska se av mig är en knuten näve bland Näckrosorna (Krigsidyll, del 3)" de Yersinia.
Letra
Jag beger mig till en gammal plats
Där ska jag skildra vad som hände vid stranden
Sakta glider båten ut från land
Lågorna från den speglar sig
(blir än mer flyktiga)
Den sväljs hel av vattnet
Längs med våra ryggar finns också trä
Det håller oss raka
Över skuldrorna
Håller oss stolta!
För stolta för att säga något
För stolta för att ens titta på varandra
För stolta för att säga något
För stolta för att ens titta på varandra
Men jag har varit här förut
Minns du?
Vid ett böljande hav
Nu tänder jag ljus
Som vi tände båten
Jag tänder ett ljus
För det var det du var
Det tar lång tid innan vi inser att vi stirrar på något som sjunkit
Som lämnat
Försvunnit
Och då inser vi, först då inser vi
Att det är bland oss
Som tjock, röd, luft
Som får oss att utan vidare, utan att skämmas
Andas ut
Hela idén om att du bara skulle vara du, att jag bara skulle vara jag,
blir mer absurd för varje stund vi delar. Fingrar sammanfläde, nerver slår i
takt. Den tanken är betryggande. .
Jag kanske måste vara trasig
För att kunna dela med mig av mig
Jag kanske måste vara sönder
För att skära med skärvorna längs din ryggrad
Om vi nu är gjorda av 30 000 stjärnor
Kan vi bara skapa meningen själva
Och om du hör min röst, vem du än är, vill jag att du ska veta det här:
Du har en mening för mig
Vår symbios, över ljudvågor
Jag kan inte kan tacka dig nog
Men jag kan försöka skänka dig samma mod
När förhänget har brustit
Det sista världen ska se av mig är en knuten näve bland näckrosorna
Det sista världen ska se av mig är en knuten näve bland näckrosorna
Det sista världen ska se av mig är en knuten näve bland näckrosorna
Det sista världen ska se av mig är en knuten näve bland näckrosorna
Åh, Heliga dåre!
Åh, Buddha som berg!
Det sista världen ska se av mig!
Tradução da letra
Vou para um lugar antigo.
Lá eu vou retratar o que aconteceu na praia
Lentamente, o barco desliza para fora da terra.
As chamas dele refletem-se
(torna-se ainda mais volátil)
É engolido inteiro pela água
Junto com nossas costas há também Madeira
Mantém-nos direitos.
Sobre os ombros
Mantém-nos orgulhosos!
Demasiado orgulhoso para dizer alguma coisa
Demasiado orgulhoso para olharem um para o outro.
Demasiado orgulhoso para dizer alguma coisa
Demasiado orgulhoso para olharem um para o outro.
Mas já estive aqui antes.
Lembras-te?
Por um mar ondulante
Agora acendo velas
Como acendemos o barco
Vou acender uma vela
Porque era isso que tu eras.
Leva muito tempo até percebermos que estamos a olhar para algo que caiu.
Quem saiu?
Desaparecido
E então percebemos, só então percebemos
Que está entre nós
Como espesso, vermelho, ar
O que nos faz sem mais delongas, sem ter vergonha
Exalar
A ideia de que serias só tu, de que eu seria apenas eu,
torna-se mais absurdo a cada momento que partilhamos. Dedos entrelaçados, nervos em franja
ritmo. Essa ideia é tranquilizadora. .
Eu posso ter que ser quebrada
Para poder partilhar
Posso ter de estar falido.
Para cortar com os cacos ao longo da sua coluna
Se agora somos feitos de 30 000 estrelas
Podemos ser nós a criar a frase?
E se ouvires a minha voz, Quem quer que sejas, quero que saibas isto.:
Tens um propósito para mim.
A nossa simbiose, sobre ondas sonoras
Não sei como te agradecer.
Mas posso tentar dar-te a mesma coragem
Quando a cortina se romper
A última coisa que o mundo verá de mim é um punho cerrado entre os lírios de água.
A última coisa que o mundo verá de mim é um punho cerrado entre os lírios de água.
A última coisa que o mundo verá de mim é um punho cerrado entre os lírios de água.
A última coisa que o mundo verá de mim é um punho cerrado entre os lírios de água.
Santo Deus!
Buda gosta de montanhas!
A última coisa que o mundo verá de mim!