Totta Näslund — Hjärtats Slutna Rum letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Hjärtats Slutna Rum" de Totta Näslund.
Letra
Det är så typiskt, på sitt sätt
Att jag kom hem för sent igen
Jag gjorde aldrig nånting rätt
Jag gav väl upp för länge sen
Jag tar min första cigarett
I det som en gång var mitt hem
Jag ser skuggan av en pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
Men jag har märkt att år för år
Så ser jag mer av dej i mej
I allt jag gör finns dina ord
Fastän jag fåfängt värjer mig
Det är så typiskt dej att gå
När jag nu vill fråga dej
Där står en liten pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat va'
Så det känns konstigt
Att jag saknar dej idag
Det tog väl tjugo år att inse
Att jag felat, också jag
Men det är svårt att helt förlåta
Att du låtit mig stå stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
I en låda på ditt bord
Där stod ett brev du aldrig sänt
Där några valhänt skrivna ord
Ställde dörrarna på glänt
Och där av ljuset tydliggjord
Där står en man jag aldrig känt
Han som velat och sen tvekat
Och sen står darrande och stum
Vid ditt hjärtats slutna rum
Du var så länge denna bild
Av allt jag inte velat va'
Nu såg jag pappan
Som du en gång ville va'
Det tog väl tjugo år att inse
Att jag felat, också jag
Och jag ångrar och jag sörjer
Att jag aldrig upptäckt förr
Att från ditt hjärtas slutna rum
Där fanns en dörr
Till mitt hjärtas slutna rum
Fanns en dörr
Till ditt hjärtas slutna rum
Tradução da letra
É tão típico, à sua maneira.
Que voltei para casa tarde demais outra vez
Nunca fiz nada bem.
Acho que desisti há muito tempo.
Vou fumar o meu primeiro cigarro.
No que já foi a minha casa
Vejo a sombra de um rapaz
Ele está tremendo e mudo.
Na sala fechada do teu coração
Mas tenho notado que ano após ano
Vejo mais de TI em mim
Em tudo o que faço há as tuas palavras
Embora me defenda em vão
É tão típico ires
Quando te quero perguntar
Há um rapazinho
Ele está tremendo e mudo.
Na sala fechada do teu coração
Foste tão longa nesta fotografia.
De tudo o que eu não queria fazer.
Então é estranho
Que sinto a tua falta hoje
Levou vinte anos para perceber
Que eu errei, eu também.
Mas é difícil perdoar completamente
Que me deixaste ficar em silêncio
Na sala fechada do teu coração
Numa caixa na tua mesa
Havia uma carta que nunca enviaste.
Onde algumas palavras escritas por escolha própria
Ponham as portas entreabertas.
E pela luz,
Há um homem que nunca conheci
Aquele que queria e depois hesitou
E depois há tremores e mudos
Na sala fechada do teu coração
Foste tão longa nesta fotografia.
De tudo o que eu não queria fazer.
Agora vi o pai.
Como tu uma vez quiseste.
Levou vinte anos para perceber
Que eu errei, eu também.
E Arrependo-me e sofro
Que nunca descobri antes
Isso do quarto fechado do teu coração
Havia uma porta.
Para o quarto fechado do meu coração
Havia uma porta.
Para a sala fechada do teu coração