Sofia Karlsson — Omkring Tiggarn Från Luossa... letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Omkring Tiggarn Från Luossa..." de Sofia Karlsson.
Letra
Omkring tiggarn från Luossa
Satt allt folket i en ring
Och vid lägerelden hörde de hans sång
Och om bettlare och vägmän
Och om underbara ting
Och om sin längtan sjöng han hela natten lång:
«Det är något bortom bergen
Bortom blommorna och sången
Det är något bakom stjärnor
Bakom heta hjärtat mitt
Hören — något går och viskar
Går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden
Den är icke riket ditt!
Jag har lyssnat till de stillsamma
Böljeslag mot strand
Om de vildaste havens vila har jag drömt
Och i anden har jag ilat
Mot de formlösa land
Där det käraste vi kände skall bli glömt
Till en vild och evig längtan
Föddes vi av mödrar bleka
Ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
Slängdes vi på berg och slätter
För att tumla om och leka
Och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud
Satt jag tyst vid hennes sida
Hon, vars hjärta var som mitt
Redde hon med mjuka händer ömt vårt bo
Hörde jag mitt hjärta ropa 'Det du äger är ej ditt'
Och jag fördes bort av anden att få ro
Det jag älskar det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran
Och min rätta väg är hög och underbar
Och jag lockas mitt i larmet
Till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'
Följ mig, broder, bortom bergen
Med de stilla svala floder
Där allt havet somnar långsamt
Inom bergomkransad bädd
Någonstädes bortom himlen
Är mitt hem, har jag min moder
Mitt i guldomstänkta dimmor
I en rosenmantel klädd
Må de svarta salta vatten
Svalka kinder feberröda
Må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag
Och oändlig vedermöda
Led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull
Vid en snäckbesållad havsstrand
Står en port av rosor tunga
Där i vila multna vraken
Och de trötta män få ro
Aldrig hörda höga sånger
Likt fiolers ekon sjunga
Under valv där evigt unga barn
Av saligheten bo"
Tradução da letra
Sobre o mendigo De Luossa
Põe todas as pessoas num ringue
E na fogueira ouviram a sua canção
E sobre apostadores e roadmen
E sobre coisas maravilhosas
E sobre o seu desejo ele cantou toda a noite:
"É algo além das montanhas
Além das flores e cantando
Há algo atrás das estrelas
Atrás da luva de coração quente
Ouve-algo sussurra
Vai e atrai - me e implora:
Vem até nós, por esta terra
Não é o teu reino!
Ouvi os mais calados
Rolando na praia
Sobre os mares mais selvagens que sonhei
E no espírito eu tenho ilat
Contra a terra sem forma
Onde a coisa mais querida que sentimos será esquecida
A um desejo selvagem e eterno
Nascemos de mães pálidas
Das dores de parto dos problemas o nosso primeiro som gemido levantou-se
Fomos lançados sobre montanhas e planícies
Para cair e brincar
E brincávamos ao alce e ao leão, à borboleta, ao mendigo e a Deus.
Sentei-me calmamente ao lado dela?
Ela, cujo coração era como o meu
Ela cavalgava com as mãos macias ternamente o nosso ninho
Será que ouvi o meu coração gritar: "o que possuis não é vosso"
E fui levado pelo Espírito para descansar
O que eu amo está além e escondido a uma distância Obscura
E o meu caminho certo é alto e maravilhoso
E sinto-me atraído no meio do alarme
Para rezar perante o Senhor:
"Tira toda a terra, eu possuo o que ninguém, ninguém tem!'
Segue-Me, irmão, para além das montanhas.
Com os rios tranquilos e frios
Onde todo o mar adormece lentamente
Dentro de uma cama incrustada
Algures para lá do céu
É a minha casa, tenho a minha mãe.
No meio da névoa dourada
Com um roupão de rosa vestido
Que a água salgada Negra
Bochechas Frias febre vermelha
Que estejamos a milhas da vida antes que a manhã esteja cheia!
Não era deste mundo que eu
E tribulação sem fim
Sofri pela minha preocupação, descrença, e pelo meu amor ardente
Por uma praia
Está um portão de rosas língua
Lá em descanso destroços nublados
E os homens cansados ficam calados
Nunca ouvi canções barulhentas
Como violinos ecos cantam
Debaixo dos arcos há crianças eternamente jovens
De felicidade bo"