Sofia Karlsson — Jag har drömt letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Jag har drömt" de Sofia Karlsson.
Letra
Jag har drömt att jag en visa skulle sjunga
Om alla själarnas fasor, alla himlarnas ljus
Om när all världen jag ser dansa och gunga
Och darra i dåraktigt rus
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt
Jag har drömt att en liten, liten kvinna
Skulle söva mig med visor, skulle smeka mig med skratt
Och när allt som jag byggt måste brinna
Skulle följa mig i elddopets natt
Jag har tänkt att alla jagande åren
Som har dödat det jag älskat, som ha stulit vad jag fått
Skulle lära mig en visa om våren
Som har bott hos mig och bländat mig och gått
Jag har trott att alla stormarna som rasat
I min själ skulle blandas till en vansinnig sång
Att där jag snavat över helvetet och fasat
Jag skulle lära mig dess visor en gång
Men se mitt solur mot middagen skrider
Och aldrig har jag sjungit vad mitt hjärta har bett!
Skall jag sjunga först i dödsskuggans tider
När det ändlösa mörkret jag har sett?
Jag har drömt, att när alla stjärnor skina
Över vildmark som viskar, vad i ensamheten hänt
Att alla vindar som kring tjärnlanden vina
Skulle lära mig att kväda vad jag känt
Tradução da letra
Sonhei que um espectáculo cantaria
Sobre todos os horrores das almas, toda a luz dos céus
Sobre quando todo o mundo vejo dançar e balançar
E treme em Rus insensatas
Sonhei que quando todas as estrelas brilham
Sobre o deserto sussurrando, o que na solidão aconteceu
Que todos os ventos em torno da tarnland ganham
Ensinar-me-ia a sufocar o que senti
Sonhei que uma mulherzinha
Sedava-me com canções, acariciava - me com riso
E quando tudo o que construí tem de arder
Seguia-me na noite do Baptismo de fogo
Tenho pensado que todos os anos de perseguição
Quem matou o que eu amava, quem roubou o que eu tinha
Ensinava - me um programa sobre a primavera
Que viveu comigo e me deslumbrou e se foi
Pensei que todas as tempestades estavam furiosas.
Na minha alma seria misturada numa canção louca
Que onde me deparei com o inferno e o faseamento
Eu aprenderia as suas canções uma vez
Mas o Meu Relógio De Sol para o jantar está a progredir.
E nunca cantei o que o meu coração me pediu!
Cantarei apenas nos tempos de
Quando a escuridão sem fim que eu vi?
Sonhei que quando todas as estrelas brilham
Sobre o deserto sussurrando, o que na solidão aconteceu
Que todos os ventos em torno da tarnland ganham
Ensinar-me-ia a sufocar o que senti