Peter Lemarc — Detta blir min död letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Detta blir min död" de Peter Lemarc.
Letra
Det snöade på min begravning
Snön som föll närmast smälte fort
Prästen sa han inte känt mig personligen
Sen ljög han om allt gott jag hade gjort
I ett väder ingen människa välsignat
Rabblade de närmsta «fader vår»
Nåns ungar kastade snöbollar mot molnen
I våta skor började några redan gå
Och där jag låg jag under mosskransar och granris
Som en pojke i en allt för stor kostym
Med en blombukett som vissnat vid min sida
Flera famnar djupt nere i dyn
Som om jorden hade öppnat sig och svalt mig
Utan att jag ens hann fått ta adjö
När den åttonde klockan ljöd ifrån kapellet
Tänkte jag — detta blir min död
Jag frös och kände tårarna komma
Men jag grät bara för all den tid som gått
Att varje timma, var sekund är räknad
Var någonting som jag aldrig förstått
Jag vandrade genom alla år som varit
I en labyrint av självförakt
En skugga i en spegel kom emot mig
En kontur som inte kunde ses exakt
Denna ledsagarinna gav mig handen
Tog mig till en port i en återvändsgränd
Vad som än fanns där bakom porten
Var jag allt för rädd för att våga öppna den
Och jorden hade öppnat sig och svalt mig
Och färgat hela himmelen röd
När den nionde klockan ljöd ifrån kapellet
Tänkte jag — detta blir min död
Som i en drogad sömn, som i en slummer
Sjönk jag i en ejderdunsbädd
Jag visste att smärtan snart var över
Jag var inte längre rädd
På andra sidan rädslan fanns en frihet
Som jag aldrig hade känt förut
En aning av en evighet, en stillhet
Som när allt är över, allt är slut
Och när jorden hade öppnat sig och svalt mig
Och täckt över allt med nyfallen snö
När den tionde klockan ljöd ifrån kapellet
Visste jag att — detta blir min död
Här kunde ju historien ha slutat
På en kyrkogård vid en bortglömd grav
Men detta är en grav där ingen vilar
Här ligger den jag en gång var…
Tradução da letra
Nevou no meu funeral.
A neve que caiu mais perto derreteu rapidamente.
O padre disse que não me conhecia pessoalmente.
Então ele mentiu sobre todo o bem que eu tinha feito.
Com um tempo nenhum homem abençoado
Abalou o mais próximo " nosso Pai»
Os filhos de alguém atiraram bolas de neve às nuvens
Em sapatos molhados alguns já começaram a andar
E onde me deitei, estava debaixo de grinaldas de musgo e ramos de abeto.
Como um rapaz de fato muito grande
Com um bouquet de flores murchadas ao meu lado
Várias braças na duna
Como se a terra se tivesse aberto e me tivesse engolido.
Nem tive tempo de me despedir.
Quando o oitavo sino soou da Capela
Pensei que esta seria a minha morte .
Eu congelei e senti as lágrimas a chegar
Mas chorei por todo o tempo que passou
Que cada hora, cada segundo é contado
Foi algo que eu nunca entendi
Vagueei por todos os anos que foram
Num labirinto de auto-aversão
Uma sombra num espelho veio até mim
Um contorno que não podia ser visto exatamente
Este empregado deu-me a mão dele.
Levou-me a um portão num beco sem saída.
O que estava atrás do portão.
Tinha medo de me atrever a abri-la?
E a terra se abriu e me engoliu.
E coloriu todo o céu vermelho
Quando o nono sino soou da Capela
Pensei que esta seria a minha morte .
Como num sono drogado, como num sono
Afundei-me numa cama de ejderdun
Eu sabia que a dor estava quase a acabar.
Já não tinha medo.
Do outro lado do medo havia uma liberdade
Como nunca tinha sabido antes
Um toque de eternidade, uma quietude
Como quando tudo acaba, tudo acaba.
E quando a terra se abriu e me engoliu,
E coberto de neve recém-caída
Quando o décimo sino soou da Capela
Se eu sabia que ... esta será a minha morte.
Aqui a história poderia ter terminado
Num cemitério num túmulo esquecido
Mas esta é uma sepultura na qual ninguém descansa
Era aqui que eu estava.…