Organism 12 — Utvandraren letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Utvandraren" de Organism 12.
Letra
Jag spelar in en dokumentär, ser på den
Trycker på paus, och ser sedan hur allt står stilla
Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten
Papperet är dyrare än insidan på julklappen
Ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna
Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar
Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar
Den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat
Det här är inte för dem som känt mig innan detta
Korparna flyger och tornen syns när dimman lättar
Finns jämt, så skit i vilken dag ni väljer
Ville aldrig ha något hellre, än de ideal ni säljer
Jag kan ta alla synder för en hel planet
Vet jag lever, kan inte leva med det jag vet
Era stjärnor utav palett
Dags för tunna vattnet att möta tjocka släkten
Jag lever nu och krockar med tid och rum
Kör krona eller klave och spottar i livets brunn
Softar i minimum, kan oftast va lite dum och seglar på erfarenhet
Bläcket i pennan brinner tills jag lämnar in den
Ni är välkomna hit, men glöm inte att stänga grinden
Refräng x 2
Jag hade drömmar om att leka med vokalerna
Men lämnades med tystnaden som ekar i lokalerna
Mår inte dåligt, kan ej dö av det vi inte vet
Sluta fiska när jag tömt min sjö på kreatvitet
Jag knyter mina kängor och traskar över tundran
Undrar vart jag ska, snurrar flaskorna och blundar
Andas häftigt när jag ska sluta ögonen
Skakar av mig hugg i ryggen, hatar grus i snöbollen
Mörkret går upp ljus, ni lär er en i taget
Molnen hopas över kroppen, det blir säkert regn idag med
Snubblar lättare om man är redlöst packad
Plus att det går fort när man springer fram i nersförsbackar
Kritiker, låter dem löpa som hyndor
Och hejda inte livet, ni gråter för söta små rynkor
Jag klättrar tills jag inte törs gå ner, jag klarar mig
Håller ut tills endast myt, kött och ben är kvar av mig
Jag definieras av superlativen
Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet
Aldrig vart den som vänder kappan efter vinden
Spelar god kristen, så smäller klapparna på kinden
Starta diskussion och se själv att Johan vinner
Leta var du vill, för jag har ingen tronarvinge
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker
Refräng x 2
Jag står stilla, se på offren som leder er
Ni vill inte ha min värld, jag måste ta del av er
Försöker kubba, så rymmer ni ett ont öga
Jag komponerar en symfoni för tondöva
Simmar sen runt jorden själv på första andetaget
Släckte solen med en pust, blev törstig så då drack jag havet
Allt kommer vara så här, morgon, middag, kväll
Tills jag tar mig till en väg och någon gång hittar hem
Förlorat allt, snart lyckas jag väl tappa stinget
Det är som en sanddyn som flyttar sig i takt med vinden
Hur en tunga utav sammet plus är smord i käften
Hittar mig på högsta berget väntandes på moderskeppet
Sådana som jag finns bakom allt det lätta
Även alla röstlösa har något att berätta
Ett avbrott för replik, ett slags skott i repris
Mina pusselbitar tas bort och sätts dit
Har skit upp hit, vadar i lera själv
Vägrar be om ursäkt för skadan är redan skedd
Och när jag väl ger upp, när inget går att ändra på
Drar vi alla stickan, så då sitter jag med längsta stråt
Refräng x 2
Tradução da letra
Estou a gravar um documentário, a vê-lo.
Pressione pausa, e depois veja como tudo fica parado
I ease anchor and head out into deep water
O jornal é mais caro do que o interior do presente de Natal.
Uma mente triste, pois tudo é aceito
Eu pinto quadros perfeitos, para molduras oblíquas
Rips hard for the dirt stain I love
No dia em que apontas alto, o dirigível está acorrentado.
Isto não é para aqueles que me conheciam antes disto.
Os corvos voam e as torres aparecem enquanto o nevoeiro acende
Há sempre, por isso que se lixe o dia que escolheres.
Nunca quis nada melhor do que os ideais que vende.
Posso levar todos os pecados por um planeta inteiro.
Sei que estou vivo, não posso viver com o que sei
As tuas estrelas fora da paleta
Está na hora de a água fina se encontrar com os gêneros grossos.
Eu vivo agora e confronto com o tempo e o espaço
Correr cara ou coroa e cuspir no poço da vida
Suave ao mínimo, geralmente pode ser um pouco estúpido e navegar na experiência
A tinta Da Caneta Queima até eu a entregar.
És bem-vindo aqui, mas não te esqueças de fechar o portão.
Refrão x 2
Eu sonhava em brincar com as vogais.
Mas partiu com o silêncio ecoando nas premissas
Não te sintas mal, não podes morrer do que não sabemos
Pára de pescar quando esvazio o meu Lago de criatividade
Atei as minhas botas e arrastei-me pela tundra
A pensar para onde vou, a girar as garrafas e a fechar os olhos.
Respira fundo quando estou prestes a fechar os olhos.
Sacudindo-me, apunhalando-me pelas costas, odiando cascalho na bola de neve
A escuridão sobe a luz, aprende-se um de cada vez.
As nuvens estão saltando sobre o corpo, certamente haverá chuva hoje com
É mais fácil tropeçar se estiveres mesmo bêbado.
Além disso, é rápido quando corre pelas encostas.
Críticos, deixá - los correr como cabras
E não pares a vida, choras por pequenas rugas giras
Subo até não me atrever a descer, ficarei bem.
Aguentando até que só reste mito, carne e ossos de mim
Estou definido pelos superlativos.
Se é uma questão de interpretação, diga que você está desfrutando da vida
Nunca foi aquele que vira o casaco depois do vento
A fazer de boa kristen e depois dar palmadinhas na bochecha
Começa a discutir e vê por ti mesmo que o Johan ganha.
Olha onde queres, porque não tenho herdeiro ao trono.
Um pilar que não acumula pressão
Pensa em algo maior, não te preocupes com o que toda a gente pensa.
Refrão x 2
Eu fico quieto, olha para as vítimas que te guiam.
Tu não queres o meu mundo, eu tenho que fazer parte de TI.
Se tentares o cubo, vais fugir com um mau olhado.
Componho uma sinfonia para os surdos
Em seguida, nada em torno da própria terra no primeiro suspiro
Extinguiu o sol com um sopro, tornou-se sedento então eu bebi o mar
Tudo ficará assim, de manhã, Jantar, à noite.
Até chegar a uma estrada e encontrar o meu caminho para casa
Perdi tudo, em breve consigo perder a picada
É como uma duna de areia a mover-se passo a passo com o vento.
Como uma língua de veludo plus é lubrificada na mandíbula
Encontra-me na montanha mais alta à espera na nave-mãe
Pessoas como eu estão por trás de tudo tão fácil
Mesmo todos os sem voz têm algo a dizer
Uma interrupção para replicar, uma espécie de tiro em replay
As minhas peças do puzzle foram removidas e colocadas lá.
Tenho merda aqui em cima, a remoer na lama.
Recusar-se a pedir desculpa pelos danos já está feito.
E quando eu desistir, quando nada pode ser mudado
Todos puxamos o pau, então eu sento-me com a palhinha mais comprida
Refrão x 2