Organism 12 — Diamanttårar letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Diamanttårar" de Organism 12.

Letra

Mitt liv är en multimediafil
Där jag sicksackar emellan ett kulregn, med en kursiverad stil
Din talang fastställs av rappande vänner
Å dom står runtom dig i plasthjälmar med klappande händer
Hiphop brukade vara min fru
I dagens läge är vi en hårsmån från KK
Jag är säkerligen salongsberusad
Jag är som ett höghus med paraboler, fast min balkong är utan
Så jag röker, som om det var 70-tal
Och sätter ner mina döda rosor i en sprucken vas
Jag är som en rymdvarelse
För jag rör mig fritt ifrån allt, och jag skiter i tyngdlagen serru
Så sluta nojja, ni vet vad som gäller
Jag skiter i glitter, ni skiter i lojalitet mot vänner
Vad är det ni menar demoner?
Snart har jag bara ljuslågan tänd för och sterilisera nålen
Nu ställer ni era frågor om ditten och datten
Och ni ger folket en kanna som är gratis och dricker upp vattnet
Nu sitter du strax med salt som plåster på såren
Vem skålar för sig själv? Det måste vara Ågren
För jag är ingen dagslända, jag slipper fångas med håv
Vi skålar för att förlåta, dricker för att komma ihåg
Så jag höjer på glaset för det som har varit
Fäller en glädjetår för alla som lever som vanligt
Så se på mig som ett minne för livet
Vare sig jag skulle skära mig själv eller inte, slinter med kniven
Rycker på axlarna, och skjuter från höften
Och tillför ett ångerfyllt hjärta, till ett brutet löfte
En björntjänst gör ju ingen glad, omtöcknad
Försvinner jag sen som gör svensk in i ett fylleslag
Ni kan inte lära mig nåt, se på de duktiga proffsen
Och se på mig, uppspikad på korset
Jag har sagt vad jag vill, men ändå fått gliringar
Av amatörer som ändå bara finns i pop-tidningar
Jag är lugn och rizzlad, tar knatchen, tvungen att dricka bärsen
En härsken mun som sjunger på sista versen
Du begär en understöd, jag håller emot
Det har varit en jobbig tid med en fruktlös skörd och en torrperiod
Ur skuggan av nåt sämre, kliver jag ut
Och författar snabbt låten och spelar när livet tar slut
Jag är nog inte bäst, men jag får plus i kanten
Och en klapp på axeln av alla dessa gatumusikanter
Som oftast bara spelar så sjukligt fult
Medan jag tar ett bloss och löser min Rubik’s kub
Med en slutlig skruv
Hehe, jag kan knappt bärga mig
Att ge mig ut, och se universum
Genom ögat, på en synål
Skål för framtiden mannen (skål)
Så nu beger vi oss av, på den här promenaden
Där sossar och moderater lotsar oss till Domedagen
Jag ler åt det som har vart, och vinkar adjö
Har lovat att kunna skratta åt livet minst en gång innan jag dör
Fumlar, för att hitta avtryckaren till geväret
Och ser inte skogen, för att kalhygget är i vägen
Så ni blundar, och skyller på en ikon som mig
Kan man inte bli profet här, då rymmer jag hemifrån, ok?
Sen ser ni mig, gå på som en giljotin
Utan nån moral, med min ståltrådsfilosofi
Du tycker att ändamålet helgar medlen
Jag tycker att vi borde bränna bålen, och vända seglen
När allt jag har är en flott dröm och 12 och 90
Allt är så verkligt nu, men bortglömt imorgon bitti
Min sinnesstämning är ett spöregn på en kyrkogård
Ett underbarn som är ökänt, som en virituos
Ger vänsterhand för den högra, och en högerhand för den vänstra
Och målar vardagen, och du vill bara döda känslan
Så nu kan ingen frälsa dig
Och mår du inte dåligt av att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig
Så mår du inte dåligt, om att jag försvinner
Så har du ändå aldrig älska mig

Tradução da letra

A minha vida é um ficheiro multimédia
Onde eu ziguezague entre uma chuva de balas, com um estilo itálico
O teu talento é dado por amigos rapantes
Ficam à tua volta com capacetes de plástico com as mãos a bater palmas
O Hip hop era a minha mulher.
Hoje somos uma largura de cabelo de KK
Tenho a certeza que sou o saloon berusad.
Sou como um edifício alto com parábolas, embora a minha varanda esteja sem
Então eu fumo, como se fossem os anos 70
E pôr as minhas rosas mortas num vaso rachado
Sou como um extraterrestre.
Porque me afastei de tudo, e estou-me nas tintas para a gravidade serru.
Pára com isso, sabes o que se passa.
Estou-me nas tintas para o brilho, tu não queres saber da lealdade para com os amigos.
Como assim, demónios?
Em breve terei a chama da vela acesa e esterilizarei a agulha.
Agora você faz suas perguntas sobre o ditt e o DAT
E tu dás às pessoas um jarro que é grátis e bebe a água
Agora estás sentado com sal como um remendo nas feridas.
Quem brinda a si mesmo? Deve ser Ågren.
Porque não sou uma libélula, Não tenho de ser apanhado com uma rede.
Brindamos para perdoar, brindamos para lembrar
Então eu ergo o copo para o que foi
Traz alegria a todos os que vivem como de costume
Então olha para mim como uma memória para a vida
Se devo cortar-me ou não, deslizar com a faca
Encolhe os ombros e empurra da anca
E adiciona um coração arrependido, a uma promessa quebrada
Um desserviço não faz ninguém feliz, atordoado
Vou desaparecer quando fizer Sueco numa festa de bêbados.
Não me podes ensinar nada, olha para os bons profissionais.
E olha para mim, pregado à cruz
Eu disse-te o que queria, e ainda assim tenho provocações.
De amadores que ainda estão apenas em revistas pop
Eu estou calmo e irritado, pegando o knatch, forçado a beber o Berry
Uma boca rançosa que canta no último verso
Você pede um subsídio, eu discordo.
Tem sido um momento difícil com uma colheita sem frutos e um período seco
Fora da sombra de algo pior, eu saio
E rapidamente Escreve a canção e toca quando a vida acaba
Provavelmente não sou o melhor, mas estou a ficar mais no limite.
E uma palmada no ombro de todos estes músicos de rua
Que normalmente toca tão mórbidamente feio
Enquanto dou uma passa e resolvo o Cubo Mágico
Com um parafuso final
Hehe, mal posso esperar.
Para sair e ver o universo
Através do olho, numa agulha de costura
Saúde para o homem do futuro.)
Por isso, vamos dar um passeio.
O sossar e os moderados pilotam-nos para o Dia do Juízo Final.
Eu sorrio para o que tem sido, e aceno adeus
Prometeram ser capazes de rir da vida pelo menos uma vez antes de morrer.
Esfrega-se, para encontrar o gatilho para a espingarda.
E não ver a floresta, porque o parto está no caminho
Então fechas os olhos e culpas um ícone como eu
Se não podes ser profeta aqui, eu fujo de casa, está bem?
Depois vês-me, continuas como uma guilhotina.
Sem moral, com a minha filosofia do fio de aço
Achas que os fins justificam os meios
Acho que devíamos queimar a mala e virar as velas.
Afinal tudo o que tenho é um sonho com classe e 12 e 90
Tudo é tão real agora, mas esquecido amanhã de manhã
O meu estado de espírito é uma explosão num cemitério.
Um prodígio que é notório, como um virituos
Dá a mão esquerda para a direita, e uma mão direita para a esquerda
E pinta a vida do dia-a-dia, e você só quer matar o sentimento
Então agora ninguém te pode salvar
E não te sintas mal por eu ter desaparecido
Tu nunca me amas
Não te sentes mal por eu ter desaparecido.
Tu nunca me amas