Ola Magnell — Dimman igen letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Dimman igen" de Ola Magnell.

Letra

Än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag minns inte mer
Ibland är det svårast att själv bli sin närmaste vän
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Än är jag nykter och drömsk mellan tårpil och al
Än är jag full och förlorad i Karons lokal
Jag blev aldrig vuxen och fri som en man ibland män
Det verkar som jag är på väg in i dimman igen
Ett barn kliver av på stationen
Ingen där, ingen väntande bil
Fast huset är tomt är det fullt av förbud
Men den sorgen är alltför subtil
Barndomens tilja ska vittra till jord för ett frö
Kramat av frosten och barnet som viskar adjö
Myllan ska vattnas med tårar men jag har på känn
Att färden ibland måste gå genom dimman igen
Jag stod där vid porten till dikten
Men var aldrig välkommen in
Och när jag tog rocken och gick sa en främling
«Den där rocken är inte din»
Men än finns det tid för en sång innan solen går ner
Jag ville nånting med min dag men jag kan inte mer
Bida din tid och din gryning för timman är sen
Och det verkar som jag är på väg in i dimman igen

Tradução da letra

Ainda há tempo para uma canção antes do sol se pôr
Queria algo com o meu dia, mas já não me lembro.
Às vezes é mais difícil tornar-se o seu amigo mais próximo.
Parece que vou voltar para o nevoeiro.
No entanto, estou sóbrio e sonhador entre a chorosa willow e o al.
Ainda estou bêbado e perdido no quarto do Karon.
Eu nunca me tornei um adulto e livre como um homem às vezes homens
Parece que vou voltar para o nevoeiro.
Uma criança sai na estação
Não há ninguém lá, não há carro à espera
Embora a casa esteja vazia, está cheia de proibições.
Mas essa dor é muito subtil
A tilja da infância vai murchar ao solo por uma semente
Abraçada pelo gelo e pela criança sussurrando adeus
O solo deve ser regado com lágrimas mas eu tenho um sentimento
Que a viagem às vezes tem que passar pelo nevoeiro novamente
Eu estava lá no portão do poema.
Mas nunca seja bem-vindo
E quando peguei no meu casaco e fui um estranho disse:
"Esse casaco não é teu»
Mas ainda há tempo para uma canção antes do sol se pôr
Eu queria algo com o meu dia, mas não consigo mais.
Aguarda o teu tempo e o teu amanhecer da hora é tarde
E parece que estou a ir para o nevoeiro outra vez.