Mikael Wiehe — 55 letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "55" de Mikael Wiehe.
Letra
55 år gammal
Klockan är tre
Jag vaknar mitt i natten
Jag kan inte ligga här mer
Jag stiger upp ur min säng
och tar på mina kläder
Smyger ut ur mitt sovrum
lätt som en fjäder
Min hustru framför datorn
i rummet bredvid
koncentrerar sej på skärmen
som om hennes liv stod på spel
Hon sitter i sin morgonrock
med hörlurar på
Hon märker inte
att jag går
55 år gammal…
55 år gammal
Jag går hemifrån
Jag går ut genom dörren
utan att vända mej om
Jag går ut över gräsmattan
Jag går in ibland träden
Det här är den gamla
vanliga vägen
Jag går förbi fotbollsplanen
där mina barn spela' boll
Jag går förbi Stadsteatern
där jag aldrig fick nån roll
Jag går förbi skolan
där jag till slut blev student
Jag går förbi biblioteket
som står bommat och stängt
Jag går förbi statsministerns
omskrivna bostad
Jag går förbi ett par soptunnor
där nån står och rotar
Jag går förbi kasinot
Där lyser det än
Jag går förbi parken som anlas
för många kungar sen
55 år gammal…
55 år gammal
Jag strövar i natten
Jag går längs kanalens
smutsbruna vatten
Jag går förbi hotellet
Jag går över bron
Sen är jag framme
vid stans järnvägstation
Jag står där rätt länge
Jag längtar till värmen
Jag ser på tidtabellen över tågen
som går långt ut i världen
Jag tänker på livet
som jag har levt det tills nu
Jag tänker på hur livet
skulle kunna se ut
55 år gammal…
55 år gammal
Jag går hem igen
längs tomma gator
där allt är stängt
Förbi den fete kungen
som sitter staty på sin feta häst
Över det stora torget
där allt är släckt
Jag går förbi torrlagda fontäner
med gubbar som gapar
Jag svänger om hörnet
in på min egen gata
Hittar nyckeln, öppnar dörren
smyger in i mitt rum
Klär av mej, lägger mej
Allt är lugnt
Min hustru framför datorn
i rummet bredvid
koncentrerar sej på skärmen
som om hennes liv stod på spel
Hon sitter i sin morgonrock
med hörlurarna av
Hon märker inte
att jag är tillbaks
Tradução da letra
55 anos
Aos três
Acordo a meio da noite
Não posso mais ficar aqui deitado.
Vou sair da minha cama.
e vestir as minhas roupas
Sair sorrateiramente do meu quarto
leve como uma pena
A minha mulher em frente ao computador.
na sala ao lado
concentra-te no ecrã.
como se a vida dela estivesse em jogo.
Ela está de roupão.
com auscultadores postos
Ela não repara.
que me vou embora
55 anos…
55 anos
Vou sair de casa.
Vou sair pela porta.
sem me dar a volta
Vou até ao relvado.
Às vezes entro nas árvores
Este é o antigo.
forma usual
Passo pelo campo de futebol
onde os meus filhos jogam à bola
Passo pelo Teatro da cidade
onde nunca tive um papel
Vou para lá da escola.
onde acabei por me tornar estudante
Vou passar pela biblioteca.
que está fechada e fechada
Vou passar pelo Primeiro-Ministro.
residência reescrita
Vou passar por umas latas de lixo.
onde alguém está a torcer
Passo pelo casino
Lá ainda brilha
Passo pelo parque que está montado
há muitos reis
55 anos…
55 anos
Eu vagueio pela noite
Eu ando pelo canal
água marrom suja
Vou passar pelo hotel.
Estou a atravessar a ponte.
Então eu estou lá
na estação ferroviária da cidade
Estou lá há muito tempo.
Mal posso esperar pelo calor.
Olho para o horário dos comboios
que vai longe no mundo
Penso na vida
como a vivi até agora
Penso em como a vida
pode parecer
55 anos…
55 anos
Vou para casa outra vez.
ao longo de ruas vazias
onde tudo está fechado
Depois do rei gordo
sentado numa estátua no seu cavalo gordo
Sobre a praça principal
onde tudo se apaga
Passo pelas fontes secas
com os homens de boca aberta
Vou virar a esquina.
na minha própria rua
Encontra a chave, abre a porta
a esgueirar-se para o meu quarto
Despir-me, deitar-me
Está tudo bem.
A minha mulher em frente ao computador.
na sala ao lado
concentra-te no ecrã.
como se a vida dela estivesse em jogo.
Ela está de roupão.
com os auscultadores desligados
Ela não repara.
Estou de volta.