Lars Winnerbäck — Stackars letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Stackars" de Lars Winnerbäck.
Letra
Stackars mannen med medaljer
Som bara putsar sina minnen
Han sitter tyst bland gammalt skrot
Kan inte se får allt sot
Att ingen sitter mittemot
Stackars hon som flyter med
Som aldrig lärde sig ta sats
Hon som ägna all sin tid
Åt nåt hon inte ville bli
För det var bara där det fanns en plats
Stackars den som inte bry sig
Stackars dom som aldrig tyr sig
Till andra än sig själva
Och stackars fåglarna i bur
Och stackars dom som stänger in sig
Hundra dagar utan heder
Ja stackars dom som lever så
Stackars dom som tittar på
Hur märkligt kan man må
Ja stackars han som aldrig kämpar
Han som säger stackars mobb
Han som hamna först i kön
Och blev så nöjd med sin lön
Att han glömde sitt jobb
Stackars den som inte bryr sig
Stackars hon som aldrig fryser
Och alltid får vad hon vill ha
Ja stackars hon som har det bra
Stackars hon som ville opp
Men inte började från början
I skara står en man
Som låter henne trampa på
Och skrapa ansiktet i gruset
Ja stackars han som aldrig gråter
Fast han släpar på ett höghus
Vad är det ingen ska få se
Som ingen inte redan sett
Och vart ska det där huset
Stackars hämmade lakej
Och stackars dig och stackars mig
Det är en konstig värld vi lever i
Ja ingenting är vad man tror
Tradução da letra
Pobre homem com medalhas.
Que só polem as suas memórias
Ele senta-se tranquilamente entre a velha sucata
Não se vê fica fuligem
Que ninguém se senta em frente
Pobre rapariga a flutuar com
Que nunca aprendeu a fazer sats
Ela que dedica todo o seu tempo
Comeu algo que não queria ser.
Foi só quando o
Pobre que não se importa
Mau julgamento que nunca morre
Para outros que não eles mesmos
E os pobres pássaros na gaiola
E os pobres fecharam-se em
Cem dias sem honra
Sim, pobres pessoas que vivem assim.
Pobres a ver
Como te sentes estranha
Sim, pobre rapaz que nunca luta.
Aquele que diz pobre rufia
O primeiro da fila
E estava tão satisfeito com o seu salário
Que se esqueceu do trabalho.
Pobre homem que não se importa
Pobre mulher que nunca congela
E consegue sempre o que quer
Sim, pobre rapariga que está bem.
Pobre mulher que queria opp
Mas não começou do zero
Na multidão está um homem
Isso deixa-a pisar
E coça a cara na gravilha
Sim, pobre rapaz que nunca chora.
Mas ele está a arrastar um arranha-céus
O que é que ninguém deve ver?
Como ninguém ainda viu
E para onde vai aquela casa?
Pobre lacaio atrasado mental.
E pobre de TI e de mim
É um mundo estranho em que vivemos.
Sim, nada é o que pensas.