KENTA — Sitter i ett duggregn letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Sitter i ett duggregn" de KENTA.
Letra
Jag sitter i ett duggregn
Och väntar på mig själv
Sakta blir jag dyblöt
Varför är det så?
Regnet bara ökar
Ingenstans att gå
Jag sitter i ett duggregn
Och väntar på mig själv
Minnena fördunklas
Tankarna tar slut
Sakta kommer mörkret
Natten faller på
Och ingen vet att jag väntar
Och ingen vet att jag finns till
Nej, nej ingen vet att jag längtar
Och ingen vet vad jag vill
Finns det ingen som kan hjälpa
Så jag hittar mig själv?
Ja, finns det ingen som kan hjälpa
Så jag hittar mig själv?
Jag minns när jag var liten
Och visste vem jag var
Dagarna gick långsamt
Tiden räckte till
Vännerna var nära
Verkligheten strax intill
Jag minns när jag var liten
Och visste vem jag var
Nu spiller jag bort tiden
Med plågsam nostalgi
Jag går omkring i hjulet
Aldrig blir jag fri
Och ingen vet att jag väntar
Och ingen vet att jag finns till
Och ingen vet att jag längtar
Och ingen vet vad jag vill
Finns det ingen som kan hjälpa
Så jag hittar mig själv?
Ja, finns det ingen som kan hjälpa
Så jag hittar mig själv?
Och jag har hört en saga
Om en annan värld
Där människan ger värme
Åt alla runtomkring
Där alla som du möter
Betyder någonting
Och ingen vet att jag väntar
Och ingen vet att jag finns till
Neej, och ingen vet att jag längtar
Och ingen vet vad jag vill
Finns det ingen som kan hjälpa
Så jag hittar mig själv?
Ja, finns det ingen som kan hjälpa
Så jag hittar mig själv?
Nanana… lalala…
Tradução da letra
Estou num chuvisco
E à minha espera
Lentamente fico encharcado
Porquê?
A chuva só aumenta
Não há para onde ir.
Estou num chuvisco
E à minha espera
As memórias estão obscuras.
Os tanques esgotam-se.
Lentamente a escuridão vem
A noite cai
E ninguém sabe que estou à espera
E ninguém sabe que existo
Não, ninguém sabe que mal posso esperar.
E ninguém sabe o que eu quero
Não há ninguém que possa ajudar
Então, encontro-me?
Sim, não há ninguém que possa ajudar.
Então, encontro-me?
Lembro-me de quando era criança.
E sabia quem eu era
Os dias eram lentos
O tempo foi suficiente
Os amigos eram próximos
Realidade ao lado
Lembro-me de quando era criança.
E sabia quem eu era
Estou a perder o meu tempo.
Com nostalgia agonizante
Estou a andar ao volante
Nunca serei livre
E ninguém sabe que estou à espera
E ninguém sabe que existo
E ninguém sabe que anseio
E ninguém sabe o que eu quero
Não há ninguém que possa ajudar
Então, encontro-me?
Sim, não há ninguém que possa ajudar.
Então, encontro-me?
E ouvi um conto de fadas
Sobre outro mundo
Onde o homem dá calor
Para todos
Onde tudo o que se encontra
Significa alguma coisa.
E ninguém sabe que estou à espera
E ninguém sabe que existo
Não, e ninguém sabe que mal posso esperar.
E ninguém sabe o que eu quero
Não há ninguém que possa ajudar
Então, encontro-me?
Sim, não há ninguém que possa ajudar.
Então, encontro-me?
Nanana... lalala…