Hootenanny Singers — Spelmannen letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Spelmannen" de Hootenanny Singers.
Letra
Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans
I sol och när skyar skymma månens skära dans
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill
Jag spelar för att glömma att jag själv finnes till
Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin
Ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin
Ni får inte ge min bannor eller kalla mej för lat
Fast jag stundom hellre hungrar än jag spelar för mat
Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved
Jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned
Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol
Och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol
Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord
Jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng
Det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng
Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt
Och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt
Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum
Mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum
Tre sorgens strängar har jag — den fjärde har gått av
Den brast i en skälvning på den bästa vännens grav
Men ända in i döden vill jag följa er med sång —
Och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång
Tradução da letra
Sou um violinista, vou tocar em graveside e dançar
Ao sol e quando as nuvens obscurecem a dança da lua
Eu nunca quero ouvir conselhos e quero jogar como eu quero
Eu jogo para esquecer que eu mesmo existo para
Não quero debulhar centeio e não quero coçar linho.
Pois a mão em que o arco treme será fraca e fina
Não podes amaldiçoar-me ou chamar-me preguiçoso.
Embora às vezes prefira ter fome do que brincar para comer.
Eu não quero cavar a terra, Eu não quero cortar madeira
Quero sonhar debaixo das paredes do sol que ela se pôs
E no fogo vermelho desta noite vou levantar-me com o meu violino
E toca até o teu olho brilhar como o sol da noite
Eu jogo quando enterrares os teus entes queridos
Vou tocar toda a dor num espectáculo sem palavras
E o negro que estava morto e saudado pela tua cama
Vai jorrar como uma tristeza fluida da minha corda
Seguirei pelos vales na noite alta do outono
E na fumaça de cem Milos cantarei como possuído
E quando a noite escurece sobre a espuma da Estrela Da Floresta
Os meus Baixos gritarão do quarto da alma humana
Três cordas de tristeza que tenho-o quarto foi-se.
Rebentou numa aljava na sepultura do melhor amigo.
Mas até à morte quero acompanhar-te com uma canção —
E eu quero morrer e quero brincar até a ressurreição uma vez