Hoola Bandoola Band — Karins sång letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Karins sång" de Hoola Bandoola Band.
Letra
Där solen aldrig gick ner
Mellan väldiga vidder och höga berg
Blev vi födda fria att bruka det land
Våra fäder hade ärvt
Det var nära till det, vi visste var vårt
Här var ingen slav eller kung
Den rätt till jorden, vår möda gav
Var ej till salu ens för guld
Men dom som har vill ständigt ha mer
Och det, dom inte kan få, kan dom oftast ta
Och ett lyckligt folk är olönsamt;
Det är så lite, dom vill ha
Så valet, vi fick var klart som glas:
Vi måste vika eller dö
När vi för sista gången såg tillbaks
Var redan solen röd av rök
Och vi kom till dom härskandes stad
Där till och med ögonen var av sten
Och vi som var vana att hjälpa varann'
Fick nu försöka en och en
Och här var vintern lång och kall
Och det var sommar’n med
Här hjälpte det inte att isen smalt
Nej, det var lika kallt för det
Men mänskans minne är långt
Och mänskornas längtan kan ingen ta
Och dagen ska komma när dom som fördrevs
Ska ställa bödlarna till svars
Då ska dom inte längre tigga om nåt
Nej, dom ska ta det, dom vill ha
Och dom som sått sin fiendskap
Ska också skörda av sitt hat
Tradução da letra
Onde o sol Nunca se pôs
Entre vastas extensões e altas montanhas
Nascemos livres para cultivar a terra
Nossos pais tinham herdado
Foi perto disso, sabíamos onde estava o nosso.
Aqui não havia escravo nem Rei
O direito à terra, o nosso trabalho deu
Não estava à venda nem mesmo para ouro
Mas aqueles que constantemente querem mais
E isso, eles não podem, eles geralmente podem levar
E um povo feliz não é rentável;
É tão pouco, eles querem
Então a escolha que tivemos foi clara como vidro:
Temos de desistir ou morrer.
Quando olhámos para trás pela última vez
Já era o sol vermelho pelo fumo
E viemos para a cidade dos Magistrados.
Onde até os olhos eram feitos de pedra
E nos ajudávamos mutuamente.
Tenho de experimentar um a um.
E aqui o inverno era longo e frio
E era verão também.
Aqui não ajudou que o gelo estreito
Não, também estava frio para isso.
Mas a memória dos homens é longa.
E o anseio dos homens que ninguém pode tomar
E chegará o dia em que serão expatriados,
Vou responsabilizar os carrascos
Então eles não vão mais implorar por nada.
Não, eles vão levá - lo, eles querem-no.
E aqueles que semearam a sua inimizade,
Também colherão do seu ódio