Hilda Borgström — Tomten letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Tomten" de Hilda Borgström.
Letra
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
Djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken
Står där så grå vid ladgårdsdörr
Grå mot den vita driva
Tittar, som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot skogen, där gran och fur
Drar kring gården sin dunkla mur
Grubblar, fast ej det lär båta
Över en underlig gåta
För sin hand genom skägg och hår
Skakar huvud och hätta —
Nej, den gåtan är alltför svår
Nej, jag gissar ej detta —
Slår, som han plägar, inom kort
Slika spörjande tankar bort
Går att ordna och pyssla
Går att sköta sin syssla
Går till visthus och redskapshus
Känner på alla låsen —
Korna drömma vid månens ljus
Sommardrömmar i båsen;
Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
Krubban han lutar över
Fylls av doftande klöver; —
Går till stängslet för lamm och får
Ser, hur de sova där inne;
Går till hönsen, där tuppen står
Stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott
Vaknar och viftar svansen smått
Karo sin tomte känner
De äro gode vänner
Tomten smyger sig sist att se
Husbondfolket det kära
Länge och väl han märkt, att de
Hålla hans flit i ära;
Barnens kammar han sen på tå
Nalkas att se de söta små
Ingen må det förtycka:
Det är hans största lycka
Så har han sett dem, far och son
Ren genom många leder
Slumra som barn; men varifrån
Kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart
Blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
Gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
Där har han bo och fäste
Högt på skullen i höets doft
Nära vid svalans näste;
Nu är väl svalans boning tom
Men till våren med blad och blom
Kommer hon nog tillbaka
Följd av sin näpna maka
Då har hon alltid att kvittra om
Månget ett färdeminne
Intet likväl om gåtan, som
Rör sig i tomtens sinne
Genom en springa i ladans vägg
Lyser månen på gubbens skägg
Strimman på skägget blänker
Tomten grubblar och tänker
Tyst är skogen och nejden all
Livet där ute är fruset
Blott från fjärran av forsens fall
Höres helt sakta bruset
Tomten lyssnar och, halvt i dröm
Tycker sig höra tidens ström
Undrar, varthän den skall fara
Undrar, var källan må vara
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
Gott intill morgontimma
Månen sänker sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken
Tradução da letra
Midvinternattens frio é duro
As estrelas brilham e brilham
Todos dormem na solitária quinta
Hora da meia-noite profunda
A lua vagueia pela sua proibição silenciosa
A neve brilha branca em pêlo e abeto
A neve brilha branca nos telhados
Só o enredo está acordado
Ali tão cinzento em ladgårdsdoor
Cinzento contra a unidade branca
A observar, como muitos invernos antes
Contra o disco da lua
Olhando para a floresta, onde abetos e peles
Puxa pelo pátio a sua parede Obscura
Amuado, mas não vai balançar
Por um enigma estranho
Pela sua mão através da barba e pelo
Abanar a cabeça e a tampa —
Não, esse enigma é muito difícil.
Não, Não estou a adivinhar. —
Bate, como ele pats, em breve
Pensamentos esbugalhados
Pode ser arranjado e feito
Podes fazer o teu trabalho.
Para visthus e casas de câmbio
Sente todas as fechaduras —
As vacas sonham à luz da lua
Sonhos de verão na cabine;
Esquecido de arneses, chicotes e drenos
Pålle no estábulo também tem um sonho:
A manjedoura inclina-se
Recheado de trevo perfumado; —
Indo para a cerca de cordeiro e ovelhas
Vês, como eles dormem lá dentro;
Vai para as galinhas, onde está o galo
Orgulhoso no seu pau mais alto;
Karo em canudo canudo sabe bem
Acordando e acenando com a cauda pequena
Karo o Pai Natal sabe
São bons amigos.
O Pai Natal é o último a ver
Os lavradores que prezam
Longa e bem ele notou, que eles
Manter a sua diligência em honra;
Pentes para crianças
Aproximamo-nos para ver os pequeninos.
Que ninguém a despreze:
É a sua maior felicidade
Assim ele os viu, pai e filho.
Limpar através de muitas articulações
Dormem como crianças; mas de onde
Eles vieram para cá, não foi?
Geração seguida geração em breve
Floresceu, envelheceu, foi — mas para onde?
O enigma, que não soa
Adivinha, vamos!
A trama vagueia até ladans loft:
Lá ele tem um ninho e uma fortaleza
No alto do crânio no cheiro do feno
Perto do ninho de andorinha;
Agora o ninho da andorinha está vazio.
Mas até a primavera com folhas e florescimento
Acho que ela vai voltar.
Seguido pela mulher repreendida.
Então ela tem sempre de cantar
Muitas memórias de viagem
Nada além do enigma, que
Movendo-se na mente do Pai Natal
Através de uma corrida na parede do bar
A lua brilha na barba do velho
A estriação na barba brilha
O Pai Natal está a ponderar e a pensar
Silêncio é a floresta e não tudo
A vida lá fora está congelada
Apenas de longe pela queda dos rápidos
O barulho é ouvido lentamente
A trama ouve e, metade em sonho
Pensa que ouve o fluxo do tempo
Para onde será que vai?
Onde estará a fonte?
Midvinternattens frio é duro
As estrelas brilham e brilham
Todos dormem na solitária quinta
Bom até de manhã
A lua baixa a sua proibição silenciosa
A neve brilha branca em pêlo e abeto
A neve brilha branca nos telhados
Só o enredo está acordado