Dan Berglund — Såna som vi... letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Såna som vi..." de Dan Berglund.

Letra

Det svängde om bandet och vi hade skoj
I baren där rann det löven (?)…
Och som i ett brandsegel landade natten
Först i din smilgrop, sen i din koj
Det var på pustervikskällaren det stället
Är rivet för längesen
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du kom liksom jag ifrån skimrande år
Med madrasser på golvet och blonmmor i hår
Där Bh: ar brändes där upproren gjordes
För att man tordes för att det går
Åh villken saga det blir att vara din
Även din skugga värmer mitt skin
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Ur din sångbok sjöng träden, där knoppades allt
Du ville, du trodde, du hoppades allt
Men flodångan tiden (?) det läckade sollet, drev åt de hållet
Där solskivan smalt
Mörklagda stränder gled bort och försvann, trummorna dundrade
Eldarna brann
Och såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer
Du svala som skrider på himmelen berätta med osynligt bläck
Om min vän, men säg ej att allting återuppstår, som vår följs
Av sommar, vinter av vår
Kom inte med sånt där kretsloppstrams att allt börjar om
Någon annanstans
För såna som vi kommer aldrig nånsin
Aldrig nånsin att finnas mer

Tradução da letra

Balançava sobre a banda e divertíamo-nos.
No bar, ele passava as folhas (?)…
E como uma vela de fogo a noite aterrou
Primeiro no teu poço, depois na tua cabana
Foi em pustervikskällaren que lugar
Foi rasgado há muito tempo.
E pessoas como nós nunca irão
Nunca mais lá estar
Tu, tal como eu, vieste de anos cintilantes.
Com colchões no chão e cabelo loiro
Onde os sutiãs foram queimados, onde as revoltas foram feitas.
Porque é suposto seres capaz de o fazer.
Oh A saga villken será tua
Até a tua sombra aquece a minha pele.
E pessoas como nós nunca irão
Nunca mais lá estar
Do teu livro de canções, as árvores cantavam, onde tudo era mexido
Querias, pensavas, esperavas tudo
Mas o Rio vapor tempo (?) the leaked sollet, drifted in the direction
Onde o disco solar estreito
Praias escurecidas escaparam e desapareceram, os tambores trovejaram
Os incêndios arderam
E pessoas como nós nunca irão
Nunca mais lá estar
Engole esse andar no céu diz-me com tinta invisível
Sobre o meu amigo, mas não diga que todas as coisas são ressuscitadas, como o nosso é seguido
Do Verão, do inverno da primavera
Não inventes o tipo de circuito que tudo recomeça.
Noutro lugar.
Para pessoas como nós nunca vêm
Nunca mais lá estar