Cornelis Vreeswijk — Blues för Jacques Brel letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Blues för Jacques Brel" de Cornelis Vreeswijk.
Letra
Rostiga gränder, sotiga tak
Hundar som parar sig, fylla och brak
Kärringar slåss om fisken
Och hojtar gällt
Och med pannan stödd mot sin öl vid disken
Sover lill-Paulus sällt
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just honom, just honom, just honom
Och många miljoner fler
För han är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
Trasiga vagnar på trasiga spår
Svarta ruiner från svarta år
Jag blundar och genast hör jag taktfasta vrål
Jag ser en förkolnad bild av soldaten som drunknade i stål
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just honom, just honom, just honom
Och några miljoner fler
För han är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
Vackra Minouschka, Katendrechts skatt
Jenever, Jenever, och hesa skratt
Det doftar frityr och rosor
Från Rue de Becq
Och i gränderna fladdrar horornas trosor
Från slaka klädesstreck
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just henne, just henne, just henne
Och många miljoner fler
För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
I mitt Antwerpen går jag omkring
Och tänker att allt är ingenting
Borta är musikanten som förr här fanns
Borta är också tiggaretanten som bodde ingenstans
Och i Antwerpen susar ett dragspel
En sång, en chanson
Om just henne, just henne, just henne
Och några miljoner fler
För hon är som en snurra, som snurrar, och stannar
Och sen aldrig rör sig mer
Tradução da letra
Rusty alleys, sooty roofs
Cães acasalando, enchendo e brak
As cabras lutam pelo peixe
E gritos estridentes
E com a frigideira encostada à cerveja no balcão
O pequeno-Paul adormecido raramente
E em Antuérpia há um acordeão
Uma canção, um chanson
Sobre ele, ele, ele
E muitos milhões mais
Porque ele é como uma rotação, que gira, e pára
E depois nunca mais te mexas.
Carruagens partidas em carris partidas
Ruínas Negras dos anos Negros
Fecho os olhos e ouço um rugido delicado.
Vejo uma imagem carbonizada do soldado a afogar-se em aço.
E em Antuérpia há um acordeão
Uma canção, um chanson
Sobre ele, ele, ele
E mais alguns milhões
Porque ele é como uma rotação, que gira, e pára
E depois nunca mais te mexas.
Linda Minouschka, Tesouro Katendrechts
Jenever, Jenever, e gargalhadas
Cheira a batatas fritas e rosas.
Da Rue de Becq
E nos becos as calcinhas das putas voam
Da linha de pano frouxa
E em Antuérpia há um acordeão
Uma canção, um chanson
Sobre ela, ela, ela
E muitos milhões mais
Pois ela é como uma volta, que gira, e pára
E depois nunca mais te mexas.
Na minha Antuérpia eu ando por aí
E pensar que tudo não é nada
Foi-se o músico que costumava estar aqui.
Foi-se também o mendigo que não vivia em lado nenhum.
E em Antuérpia há um acordeão
Uma canção, um chanson
Sobre ela, ela, ela
E mais alguns milhões
Pois ela é como uma volta, que gira, e pára
E depois nunca mais te mexas.