Björn Afzelius — Hundra mil från Marianne letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Hundra mil från Marianne" de Björn Afzelius.
Letra
Som snöflingor i stormen
Far mänskorna förbi
De virvlar liksom höstlöven
Inför sin sista strid
Det regnar över storstaden
Han fryser där han går
En främling ibland främlingar
En vandring utan mål
Neonskyltar speglar sig
I bilar och betong
Och skyltdockorna ler som om
De nynnar på en sång:
«Kom närmare, kom närmare
Här säljer vi kurage
För en ringa slant kan du känna dig
Som kung fast du är page»
Och jag ser att du gråter, Marianne
Ja, jag ser att du gråter, Marianne
Och nöjestemplen erbjuder
Sin lugnande musik
Och gemenskapen man känner
Med en enarmad bandit
Och frälsarn bakom bardisken
Han ler och fyller på
Och låtsas som det regnar
När nån brister ut i gråt
Och jag ser att du gråter, Marianne
Ja, jag ser att du gråter, Marianne
Marianne, hundra mil från din älskade famn
I en treårig ensamhet
Marianne, det kan slita det starkaste band
Men vad bryr sig väl makten om det
Han irrar runt i natten
Så langt ifrån sin vän
Längs gränder där man erbjuder
Den Stora Kärleken:
För hundra kronor får man se
Hur mänskan avlar barn
Och för tio till så får man ta
Den tidning man vill ha
Hans feberblanka ögon
Ser hur bingohajarna
Får äta gamla kämpar
Inpå bara knotorna
Och äldringarnas ögon
Speglar samma ensamhet
Som den som är han skugga
I hans tysta lägenhet
Och jag ser att du gråter, Marianne
Ja, jag ser att du gråter, Marianne
Marianne, han fick fara dit arbete fanns
Sen de plundrat er del av vårt land
Ändå känner han det som om felet var hans
Att ni glider ifrån varann
Han stannar till vid båtarna
Han skälver som i kramp
För en kort sekund så lockar
Vattnets oljemjuka famn
Så knyter han sin bleka hand
Och vreden väller fram
Han viskar: Vi ska visa de
Vi lever ju, Marianne
Och jag ser att du gråter, Marianne
Ja, jag ser att du gråter, Marianne
Tradução da letra
Como flocos de neve na tempestade
As pessoas passam
Rodopiam como as folhas de outono
À frente da sua última batalha
Está a chover sobre a grande cidade.
Ele congela onde vai
Um estranho às vezes estranhos
Uma caminhada sem objetivo
Os sinais de néon refletem-se.
Em automóveis e betão
E os manequins sorriem como se
Estão a cantarolar uma canção:
"Aproxima-te, aproxima-te
Aqui vendemos coragem.
Por um pequeno centavo você pode sentir
Como o rei embora você seja página»
E vejo-te a chorar, Marianne
Sim, vejo que estás a chorar, Marianne.
E o Templo do prazer oferece
A sua música calmante
E a comunidade que conheces
Com uma slot machine
E o Salvador atrás do bar
Ele sorri e reabastece
E fingir que está a chover
Quando alguém irrompe em lágrimas
E vejo-te a chorar, Marianne
Sim, vejo que estás a chorar, Marianne.
Marianne, a 160 km do teu amado seio
Numa solidão de três anos
Marianne, pode rasgar o laço mais forte
Mas o que é que o poder se importa com isso?
Ele vagueia pela noite
Tão longe do seu amigo
Ao longo dos becos onde você oferece
O Grande Amor:
Por cem coroas verás
Como os homens criam crianças
E por Mais Dez você tem que tomar
A revista que queres
Os seus olhos brilhantes
Veja como os tubarões bingo
Autorizados a comer lutadores velhos
Só os nós dos dedos.
E os olhos dos anciãos
Reflecte a mesma solidão
Como aquele que é Sombra
No seu apartamento sossegado.
E vejo-te a chorar, Marianne
Sim, vejo que estás a chorar, Marianne.
Marianne, ele foi trabalhar.
Desde que saquearam a tua parte do nosso país.
No entanto, ele sente como se a culpa fosse dele.
Que estão a fugir um do outro
Ele pára pelos barcos.
Ele treme como uma cãibra.
Por um breve segundo, os caracóis
O abraço suave do óleo da água
Então ele aperta a mão pálida
E a ira está a jorrar
Vamos mostrar-lhes.
Estamos vivos, Marianne.
E vejo-te a chorar, Marianne
Sim, vejo que estás a chorar, Marianne.