Yersinia — Artonde kapitlet: Fortsätta Bränna Ner letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Artonde kapitlet: Fortsätta Bränna Ner" de Yersinia.
Letra
Den största tragedin
— den mest grava olyckan
— är att människan fortfarande söker finna ordning, rättvisa och lag
Där det icke finnas
Därigenom ödslas blott ej bara tid
Utan vi mödar oss fram som ovänner;
Förlorar oss i strider om detaljer i en teori vars själva passform sakna maka
(Dess dimensioner, likt en ritning för en dansare.)
Desperat håller vi oss fast
För utan dessa luntor och visa mäns akademiska bokstavsbarn
Tvingas vi hänge oss åt den faktiska malströmmen och den oro det skulle innebära
Oro och hopplöshet
Ty att annat än nycker styr vår färd är just vad hopps hullingar krokar sig vid
Med all styrka pekar vi på den minimala djurpark vi byggt upp som bevis
Men låt oss se
Mina slantar ligger fortfarande på att fördämningarna brister inom ett… två… tre
Ramarna böjs för insikten
Ur sprickorna väller rädsla
Storögt ser vi de envisa i perspektiv
Fastnar mellan hånskratt och apati
I skuggan av rötterna skymtar ögon, mellan fallen bark
Mörkret mellan stjärnorna pressar dig, ett viktat näts fall
Meningarna smälter samman, uppgivet rinner de av
Vem är världen värd, likgiltig och kal?
Vad finns annat att göra än att återgå till det lilla:
Att byta ut observatoriet mot ett mikroskop och återvända till vårt skådespels
dockskåp
För när det inte finns något kvar att bränna ner måste du sätta dig själv i
brand
Tradução da letra
Tragedia
- o acidente mais grave
- é que o homem ainda procura encontrar Ordem, Justiça e Lei
Onde não há
Isto só perde tempo.
Mas lutamos como inimigos;
Perde-nos em batalhas sobre detalhes de uma teoria cuja verdadeira esposa se encaixa
(Suas dimensões, como um desenho para um dançarino.)
Desesperadamente ficamos
Pois sem estes tomos e mostrar os homens Carta acadêmica crianças
Somos forçados a ceder ao turbilhão e às preocupações que isso implicaria?
Ansiedade e desesperança
Para isso, para além dos caprichos que controlam a nossa viagem, é precisamente aquilo a que os farpões da esperança se agarram.
Com toda a força apontamos para o zoológico mínimo que construímos como prova
Mas vejamos ...
Os meus Cêntimos ainda estão nas barragens rebentaram dentro de um två dois tre três
Os quadros são dobrados para a realização
Fora das fendas, o medo jorra
Olhos grandes vemos o teimoso em perspectiva
Preso entre escárnio e apatia
Na sombra das raízes vislumbram olhos, entre casca caída
A escuridão entre as estrelas pressiona-te, a queda de uma rede ponderada
As frases fundem-se, arrancam
Quem é o mundo digno, indiferente e kal?
O que mais há para fazer senão voltar aos pequenos:
Substituir o Observatório por um microscópio e voltar à nossa actuação
boneca
Porque quando não há mais nada para queimar, tens de te pôr a ti próprio.
fogo