Vintersorg — Jokeln letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Jokeln" de Vintersorg.
Letra
Som en gammal isbelupen drake ligger Jökeln tung
Och vitgrönraggig nedför branten mellan tvenne toppar
Stjärten lindad runtom högsta
Spetsen, buken spänd och stinn
I fjällets kittel
Ryggen krönt av mittmoränens ås
Svart och knölig
Ner mot daln han sträcker långsmal nos med rynkigt
Skinn till läppar, vita tänder grina där imellan
Genom Jökelportens svarta hål rinner ur hans
Gap en lerig ström
Taggig kam på hjässan, mörka grumligt gröngrå ögon
Stelt han stirrar över dalen ner
Trycker nosen vädrar mot
Marken mellan tassarna vars mörka klor
Skymta fram ur våt smutsgrå ragg
Småväxt ättling av sin jättestamfar, istidsdraken
Fader Jökul själv
Han som sträckte stjärten upp
Mot polen ramarna mot blockberg och ural
Han som över fjäll och slätter vräkte sig
Krälande och vältrande
Han som fyllde hav och sjöar
Rev med klorna rispor i de hårda hällar
Gnagde klipporna och pressade
Bergen samman med sin tyngd
Han som skövlade och lade öde sagoskogar
Gröna paradis
Blåste med iskall andedräkt bort
Allt som levde, blommande och lyste
Tradução da letra
Como um velho Dragão isbelupen jökeln heavy
E esverdeado branco descendo o precipício entre dois picos
Cauda enrolada em torno do mais alto
A ponta, abdómen tenso e stin
No caldeirão da montanha
A parte de trás é coroada pelo cume da Morena média.
Preto e lumpy
Em direcção a daln ele estica o longo nariz estreito com rugas
Pele para os lábios, dentes brancos sorriem entre os dois lados.
Através de jökelportens buraco negro flui para fora do seu
Gap a muddy stream
Pente espinhoso na coroa da cabeça, olhos cinza-esverdeados escuros e nublados
Rigidamente ele olha através do vale abaixo
A empurrar farejadores de nariz
O chão entre as patas cujas garras escuras
Vislumbre de terra molhada cinzento ragg
Descendente do seu bisavô, o dragão da Idade do gelo.
O próprio padre Jökul.
Ele esticou-o.
Contra a polónia os quadros contra blockberg e ural
Aquele que virou montanhas e planícies
Rastejando e rolando
Aquele que encheu os mares e lagos
Recifes com garras arrivistas nos mastros duros
Roeu as rochas e pressionou
As montanhas misturam-se com o seu peso
Ele que devastou e colocou florestas abandonadas de contos de fadas
Paraíso verde
Soprou com um hálito gelado
Tudo o que viveu, floresceu e brilhou