Ulf Lundell — Lit De Parade letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Lit De Parade" de Ulf Lundell.
Letra
Du var alltid fullast på krogarna
Du skolka från livet natt efter natt
Du vakna upp och längta ut till skogarna
Och ditt drömda hus där
Och din abessinierkatt
Med pengar på fickan var du oslagbar
Du dansa tills du föll omkul
Tills inget fanns kvar
Du var alltid fullast på krogarna
Och aldrig så ensam som när morgonen kom
Du sjöng om passioner och lömska demoner
Vem ville du skrämma natt efter natt
Du gick till din älskling med blå anemoner
Du visste aldrig hur du skulle ta hennes skatt
För dej fanns aldrig nåt mellanting
Dina läppar lika spända som din vigselring
Du levde av dikt och dog av demoner
Och dränkte din oro i drömmar och rom
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
Bland skvaller och sånger och kyssar och smek
Var det värme och glädje i ditt längtande land
Ditt handslag var fast
Din blick vilsen och blek
Stan är så vacker men också tyst och fjär
Du lärde dig nog aldrig att leva här
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
Slapp du se nõr din svartklädde tjänare kom
Vanilj och kanel och en rosenkrans
Ska du ha när du nu sagt farväl och adjö
Du begärde allt
Du brann hett och fort
Jag hoppas din ande hittar till Paradisets ö
Det finns ingen sorg eller smärta kvar
Bara en tanke då och då på flydda dar
Vanilj och kanel och en nyponroskrans
Och rymden som fylls av kvinnornas sång
Tradução da letra
Estavas sempre bêbado nas tavernas.
Faltas às aulas noite após noite
Acordas e anseias pelas florestas
E a tua casa sonhada lá
E o teu gato abissínio
Com dinheiro no bolso, eras imbatível.
Danças até caíres em abominação
Até não restar nada.
Estavas sempre bêbado nas tavernas.
E nunca tão sozinho como quando a manhã chegou
Cantaste sobre paixões e demónios insidiosos.
Quem querias assustar noite após noite?
Foste ter com a tua namorada Com anémonas azuis
Nunca soubeste como tirar-lhe o tesouro.
Para ti nunca houve nada no meio.
Os teus lábios estão tão apertados como a tua aliança.
Viveste num poema e morreste por demónios.
E afogou suas ansiedades em sonhos e Roma
Com uma rapariga no teu colo e um copo na tua mão
Entre mexericos, canções, beijos e carícias
Havia calor e alegria em seu país de anseio
O teu aperto de mão foi arranjado.
Seu olhar perdido e pálido
A cidade é tão bonita, mas também tranquila e remota
Acho que nunca aprendeste a viver aqui.
Com uma rapariga no teu colo e um copo na tua mão
Não viste quando o teu servo negro apareceu?
Baunilha e canela e um rosário
Vais ter de dizer adeus e adeus
Pediste tudo.
Ardeste quente e rápido
Espero que o teu espírito encontre a ilha do Paraíso.
Já não há dor ou tristeza
Apenas um pensamento de vez em quando nos últimos dias
Baunilha e canela e uma coroa de rosas
E o espaço cheio com o Canto Das Mulheres