Tomas Andersson Wij — Gör nånting vackert letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Gör nånting vackert" de Tomas Andersson Wij.
Letra
I dag bröt solen fram
Efter veckor av regn
Kan jag byta mitt liv mot en enkel refräng
Om kärlek
Jag vill spränga mitt alfabet
Högt i skyn
Sväva fritt över Bullerbyn
Jag kommer från
Stäng av de lärda
Det får vi nog
Av sanningar av kött och blod
Utan nerver
I kväll så sjöng jag hjärtat
Ur min kropp
Strängarna brast sen tände de upp
I lokalen
Gud om du hör mig
Jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
Av allt som går sönder här
Telefoner ringer dörrar slår
Nån som kommer
Nån annan som går
Genom mitt hus
Men nu stiger priset över varje år
Ingen ursäkt längre
För att allting går
I bitar
Gud om du hör mig
Jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
Av allt som går sönder här
Jag har läst om en man som lämnade stan
För en öde ö
Bort från minnen och barn
Som skriker
Efter tjugo år när hans liv var slut
Kom en journalist
Med båt dit ut
Och mannen sa
Att flytta hit
Är det värsta jag gjort
Jag är en fånge bakom min pärleport
Det fanns ingenstans att fly den dan
Ingen hand
Knackade på dörren
Gud om du hör mig
Jag kommer som den jag är
Gör nånting vackert
Av allt som går sönder här
Tradução da letra
Hoje o sol nasceu
Depois de semanas de chuva
Posso trocar a minha vida por um simples refrão
Sobre o amor
Quero explodir o meu alfabeto.
Alto no céu
Paira livremente sobre a aldeia do ruído
Eu sou de
Desliga o erudito.
Acho que podemos.
De verdades de carne e osso
Sem nervos
Esta noite cantei o coração
Fora do meu corpo
As cordas rebentaram e acenderam-se.
Nas instalações
Deus Se me consegues ouvir
Eu venho como sou
Faça algo bonito
De tudo o que se parte aqui
Telefones a tocar portas a bater
Qualquer um que venha
Mais alguém a andar
Através da minha casa
Mas agora o preço sobe acima de cada ano
Já não há desculpa.
Porque tudo vai
Em pedaços
Deus Se me consegues ouvir
Eu venho como sou
Faça algo bonito
De tudo o que se parte aqui
Li sobre um homem que saiu da cidade.
Para uma ilha deserta
Longe das memórias e das crianças
Berro
Depois de vinte anos quando a sua vida acabou
Venha um jornalista
De barco lá fora
E o homem disse:
Mudar-me para aqui
É a pior coisa que já fiz
Sou um prisioneiro atrás do portão das pérolas.
Não havia por onde fugir naquele dia.
Sem mão
Bateu à porta
Deus Se me consegues ouvir
Eu venho como sou
Faça algo bonito
De tudo o que se parte aqui