Thyrfing — De Ödeslösa letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "De Ödeslösa" de Thyrfing.
Letra
I morgontimma var skapelsen ny
En arla vandring längs strändernas stråk
Lufthav som strålar av gryningens ljus
Vind som kyler den grånande hud
Ett förskönande kalls himlavalv
Över den vidsträckta vyn
Med fynd av drivved som svept in mot land
Den djärvaste av tanke föds Solskivan ståtar högt
Bakom skuggornas danande gang
Det urtida träd som andas
Som viskar ut sin gudaande
Bark som murknat och fallit isär
En gestalt som närts utan ljus
Ögon som öppnas än utan liv
Än utan syfte och mål
Ask och Embla
De ödeslösa
Med havet som slutpunkt, dess ändlösa grav
Hand i hand samman mot en ny värld
Räds ej den gäld som betalats i guld
Men dömd till det pris som betalas i järn
Forna vintrars skare
Har nu glömt inför årets skörd
Rämnande murar, smältande tjäle
Ett ok som släpats i gyttjan
Det finns ingen rättvisa
Ty det finns bara oss
Gårdagens slit betyder föga
Inför morgonens dom
Visa mig det band som brustit
Visa oss dess spruckna fäste
Flitens tid har tystnat
Där pålar på nytt slås i jord
När Gautr gjöt liv, de befriade kroppar
När Gautr gjöt liv, de befriade själar
Varmt blod i ström genom ådror
Värmen från dess källa, att skönjas bland lövverk Stränder av svavel,
en spegel så grå
Dränkt utan färger och liv… av de ödeslösa
Tradução da letra
Amanhã de manhã a criação era nova
Uma caminhada de arla pelas praias
O mar do ar irradiando a luz do amanhecer
Vento que arrefece a pele cinzenta
O céu de um frio embelezante
Sobre a vista ampla
Com descobertas de madeira arrastada para terra
O mais ousado do pensamento nasce o disco solar orgulha-se alto
Atrás do Bando das sombras
A árvore antiga que respira
Sussurra A Sua Divindade
Casca que se desmoronou e se desmoronou
Uma figura alimentada sem luz
Olhos que se abrem ainda sem vida
Do que sem propósito e objetivo
Pedir e Embla
De ödeslösa
Com o mar como ponto final, o seu túmulo interminável
De mão em mão mescla em direção a um novo mundo
Não temas a dívida paga em ouro
Mas condenado ao preço pago em ferro
Antigos assustadores de invernos
Já se esqueceram da colheita deste ano?
Quebrar paredes, derreter gelo
Um jugo arrastado na lama
Não há justiça
Pois somos só nós
O trabalho de ontem significa pouco.
Antes do julgamento da manhã
Mostra-me a banda que partiu
Mostra-nos o Monte rachado
O tempo da diligência silenciou
Onde pilhas são novamente espancadas no solo
Quando Gautr saboreou a vida, eles libertaram corpos.
Quando Gautr saboreou a vida, eles libertaram almas.
Sangue quente nas veias
O calor de sua fonte, a ser discernido entre as praias de folhagem de enxofre,
um espelho tão cinzento
Afogado sem cores e sem vida pelos sem gordura