Peter Lemarc — Skönt att finnas till letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Skönt att finnas till" de Peter Lemarc.

Letra

Det fanns en tid då fula flickor blev svanar
Och ensamma pojkar blev poeter utan ord
Vi var vid liv så länge som sommaren varade
Vi trodde vi strosade fram på välsignad jord
Hon var spröd och lite ladylik när hon kisade
Och omedelbar som bara en bortkomling kan
Och jag var en galning som hade nåt dolt att bevisa
Eller en blåögd gosse med en skugga som en man
Vi möttes utanför huset vid Engelska Hörnan
Hon sa: «Jag står i katalogen, du kanske hittar mej där»
Jag ringde samma kväll, hon svarade med sitt förnamn
Sen föll vi huvudstupa ner i ett grumligt begär
Hon frågade: «Är du säker på att du vet vad du gör, att du vågar?»
Jag svarade ja och log oförskräckt och stort
Så våra pappershjärtan brann med en flämtande låga
Men pappershjärtan brinner alldeles för fort
Och det var skönt att finnas till
När tiden verkade stå still
Och i luften som vi andades fanns en söt smak av vanilj
Nu vet jag inte riktigt vad jag vill
Men det var skönt att finnas till
På hennes hud fanns stigar bara jag fick beträda
En smal, blå åder i hennes liljevita lår
Min tunga gick längs hennes oupptäckta vägar
Mot en vallmoröd planta, som låg gömd i ett snår
Det fanns nånting hos henne hon aldrig förklarade
Under hennes leende låg ett obrutet sigill
Så när hon frågade, då kunde jag inte svara:
«För varje natt som försvinner, vill du ge mej en natt till?»
Vi låg i sängen i huset med den trasiga trappen
Hon baddade mina läppar med sin saliv och salubrin
Och hon viskade till mej, eller var det till natten:
«Din kropp är mitt bröd och ditt blod är mitt vin»
Jag såg inte korset då, som jag sen skulle bära
Nej, inga keruber uppenbarade sig
Jag tog bara det jag trodde jag hade rätt att begära
Orden hon sa blommade långt senare i mej
Och det var skönt att finnas till…
Jag ser ett par, dom går där nere i parken
Om jag är tyst kan jag höra deras hjärtan slå
Dom går där på den välsignade marken
Med sina drömmar odrömda kan dom aldrig förstå
Att när nån bytt ut låsen passar ingen nyckel
När sanningen ligger tung och naken i ens bröst
När man levt för länge, gråtit en gång för mycket
Kan man då lära sig att vila i sin törst?
Jag försöker gå tillbaka till det där huset
Fastän jag vet att det är rivet för länge, länge sen
Och ingenting finns där, varken hon eller jag eller ruset
Men jag längtar efter att få längta igen
Och det var skönt att finnas till…

Tradução da letra

Houve uma altura em que Raparigas feias se tornaram Cisnes.
E os rapazes solitários tornaram-se poetas sem palavras
Estávamos vivos enquanto o verão durou
Pensávamos que estávamos a passear pela terra abençoada
Ela era frágil e um pouco ladylik quando ela guinchou
E imediato como só um Raptor pode
E eu era um lunático que tinha algo escondido para provar
Ou um rapaz de olhos azuis com uma sombra como um homem
Conhecemo-nos à porta da casa, no canto inglês.
Ela disse: "Estou no directório, talvez me encontres lá.»
Liguei na mesma noite, ela respondeu com o primeiro nome.
E eis que nos precipitamos no abismo.
Ela perguntou: "tens a certeza que sabes o que estás a fazer, que te atreves?»
Eu respondi Sim e sorri sem medo e grande
Então os nossos corações de papel queimaram com uma chama ofegante
Mas o coração de papel queima muito rápido
E era bom estar lá
Quando o tempo parecia estar parado
E no ar com que respiravamos havia um doce sabor de baunilha
Agora não sei o que quero
Mas era bom estar lá.
Na pele dela havia caminhos só eu podia entrar
Uma veia estreita e azul nas suas coxas brancas
A minha língua andou pelos seus caminhos não descobertos
Contra uma planta vermelha-papoila, que estava escondida num bosque
Havia algo nela que ela nunca explicou.
Sob o seu sorriso estava um selo ininterrupto
Então, quando ela perguntou, Eu não podia responder.:
"Por cada noite que passa, queres dar-me outra noite?»
Estávamos deitados na cama, em casa, com a escadaria partida.
Ela banhou os meus lábios com a sua saliva e salubrina.
E ela sussurrou - me, ou foi por esta noite:
"O teu corpo é o meu pão e o teu sangue é o meu vinho»
Eu não vi a cruz então, que eu usaria então
Não, Não apareceram querubins.
Só tirei o que achava que tinha o direito de perguntar.
As palavras que ela disse floresceram muito mais tarde em mim
E era bom estar lá…
Vejo um casal a caminhar até ao Parque.
Se eu ficar quieto posso ouvir os seus corações batendo
Eles andam lá no solo abençoado
Com seus sonhos sem sonhos eles nunca podem entender
Que quando alguém substituiu as fechaduras nenhuma chave Se encaixa
Quando a verdade está pesada e nua no peito
Quando você viveu muito tempo, chorou uma vez muito
Você pode então aprender a descansar em sua sede?
Estou a tentar voltar para aquela casa.
Embora eu saiba que foi demolido há muito, muito tempo.
E não há lá nada, nem ela, nem eu, nem ruset.
Mas mal posso esperar para voltar a demorar.
E era bom estar lá…