Peter Lemarc — Ända till september letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Ända till september" de Peter Lemarc.
Letra
Kanalen skiftar grön och svart
Från andra sidan hör ni stans midnattsbrus
Bara blått ljus från båtarna
Ingen ser när du smyger din hand in under hennes blus
Ni kan sitta där i timmar och låtsas åka fartygen långt bort
Se, här kommer Timber-Line till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått
Hon är född på en fredag men hon säger att hon är ett söndagsbarn
En brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här stan
Och du vet att hon är hos dig
Och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss
Och den gör dig så hopplöst svag
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla
Och du älskar henne ända till september
På söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar slut
Ni hör klockorna från kyrkan
Luften kall och snön som ligger djup
In genom gallergrinden till den igenvuxna kyrkogårn
Din pappa sover under stenarna
Han kommer aldrig nånsin levande därifrån
Ni går som två akrobater från en cirkus, trettio meter ovan jord
Som solkatter i fönstret
Ni två behöver inga ord
Och du vet att hon är hos dig
Och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss
Och den gör dig så hopplöst svag
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla
Och du älskar henne ända till september
Och du vet, du ska sitta där
Ensam på kanaltorget
Och vänta på att din båt ska gå
Inget kommer att binda dig
Inget i din lilla stad
Ingenting håller dig kvar då
För du vet du måste härifrån
Du suddas ut bit för bit
Du tar avsked till allt som var
Men det är säkert många, många, många, många månader dit
Gula rosor på tapeterna
När ni står i hennes kök och tittar ut
På den öde Varvsgatan
Apelsinhimlen ovanför tar aldrig slut
Det är nånting i hennes blick som alltid lämnar dig stum
Hon har sitt Mona Lisa-leende
Men hon känner inte dig och ditt mysterium
Hon har aldrig skänkt dig saker
Inga foton, ingen vänskapsring
Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar saknar du ingenting
Och du vet att hon är hos dig
Och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss
Och den gör dig så hopplöst svag
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla
Och du älskar henne ända till september
Du älskar henne ända till september
Tradução da letra
O canal muda de verde para preto
Do outro lado você pode ouvir o barulho da meia-noite da cidade
Apenas a luz azul dos barcos
Ninguém te vê a esconderes a mão debaixo da blusa dela.
Você pode sentar-se lá por horas fingindo andar nos navios longe
Vês, aqui vem a linha de madeira até ao fim, onde nunca, nunca foste
Ela nasceu numa sexta-feira, mas diz que é uma criança de domingo.
Uma fruta precoce, colorida pela geada que morde esta cidade
E tu sabes que ela está contigo
E contas o golpe do teu coração
E tu dás-lhe um beijo de contas de vidro.
E isso torna-te tão irremediavelmente fraco
E tu prometes-lhe tudo o que nunca poderás manter
E ama-la até setembro
No domingo vais para longe, para longe e mais longe onde a pedra dura
Ouves os sinos da Igreja
O ar frio e a neve nas profundezas
Através do portão da rede para o cemitério de overgrown
O teu pai está a dormir debaixo das rochas.
Ele nunca viverá de lá.
Andas como dois acrobatas de um circo, 30 metros acima do chão.
Como gatos sol na janela
Vocês não precisam de palavras.
E tu sabes que ela está contigo
E contas o golpe do teu coração
E tu dás-lhe um beijo de contas de vidro.
E isso torna-te tão irremediavelmente fraco
E tu prometes-lhe tudo o que nunca poderás manter
E ama-la até setembro
E sabes, vais sentar-te ali
Sozinho no kanaltorget
E espera que o teu barco vá
Nada te vai amarrar.
Nada na tua cidadezinha
Nada te detém então.
Porque sabes que tens de sair daqui.
Estás a esbater-te, peça por peça.
Vais-te embora de tudo o que era
Mas há certamente muitos, muitos, muitos, muitos meses lá
Rosas amarelas no papel de parede
Quando estiveres na cozinha dela e olhares
No Deserto Varvsgatan
O céu laranja acima nunca acaba
Há algo nos olhos dela que sempre te deixa muda.
Ela tem o sorriso de Mona Lisa
Mas ela não te conhece e ao teu mistério
Ela nunca te deu coisas.
Sem fotos, sem anel de amizade
Mas se apenas a memória dos seus olhos é deixada você não perde nada
E tu sabes que ela está contigo
E contas o golpe do teu coração
E tu dás-lhe um beijo de contas de vidro.
E isso torna-te tão irremediavelmente fraco
E tu prometes-lhe tudo o que nunca poderás manter
E ama-la até setembro
Ama - la até setembro