Organism 12 — Veritas letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Veritas" de Organism 12.
Letra
Vers 1:
Veritas sitter hemma, han går sällan ut
Känner sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Träffar endast ett fåtal men kom ihåg
Han kan ha väldigt bra vänner, även om de är få
De håller honom om ryggen som ett kongatåg
Vi borde hälsa på han även om det är långt att gå
Får leta länge, sen ser du ett ljus nånstans
Huset där han bor är alla fönster släckta utom hans
Vi träffas snubben tar säkert hissen upp förbi
En gentleman av karaktär, ett missförstått geni (ja)
Några träffar, sen kan drömma gott om dem
Vissa sliter hela livet för att glömma bort honom
Har haft förhållanden men alla dom var otrogna
De som går emot honom, han kallar dem för omogna
Fåordig, men ibland smårolig
Rak i ryggen alltid rät, för vissa även blåblodig
Hård men inte alltid rättvis, dock bra
Snurrar sen runt era tak, på sätt och vis som klockslag
Har alla svar den dag han använder dem
Du och jag vi känner inte han, men han känner oss
Refräng:
För dom som aldrig frågar, får aldrig veta
Och dom som aldrig vågar, får aldrig leva
Ja. Han lever ensam som en kuf, men dock i själva verket
Är han eran bästa vän utan att ni själva märkt det
För dom som aldrig frågar, får aldrig veta
Och dom som aldrig vågar, får aldrig leva
Ja. Veritas satt hemma, han gick sällan ut
Kände sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Vers 2:
Om sanningen ska fram så får du lugna ner dig va
Har inte vänt på kappan, aldrig tummar han på reglerna
Spelar alla instrument utan nåt nothäfte
Själsfränder från spjälsängen ända till jordfästning
Utan honom kan bara halva dig bli nöjd
Samma arm som krossar dig är den som vaggar dig till sömns
Har ett horn i sidan med rävspel och poker
Stolt, inte fåfäng men klär sig propert
Han lever nog ett sparsamt liv
Ingen deg, ändå reser han vart han vill
Ändrats lite kanske, fast han är densamma
Ärrad utav åren, med ett ansikte som passar alla
Alla gastar alltid om hans existens
En tjänst från en okänd som ter sig som din bästa vän
Han ser allt utan spåkonst och kristallkulor
Vissa ser på honom som en tråkmåns med bisarr humor
En bättre vetande fast han aldrig mött gud
Vandrar med sitt paraply, redo för en störtskur
Han ler och valsar fram, med ödets ironi
Dansar efter egen pipa har en högre melodi
Hans namn får fart av vinden som en väderkvarn
Han finns här ibland, frågan är vart är han idag
För Veritas satt hemma, han gick sällan ut
Kände sig aldrig ensam, nästan aldrig ens sällskapssjuk
Refräng 2x
Tradução da letra
Versículo 1:
Veritas senta-se em casa, ele raramente sai
Nunca me sinto só, quase nunca sinto enjôo.
Atinge apenas alguns, mas lembre-se
Ele pode ter bons amigos, mesmo que sejam poucos.
Estão a segurá-lo como um kongatåg.
Devíamos visitá-lo mesmo que seja um longo caminho a percorrer.
Vamos procurar por muito tempo, então você verá uma luz em algum lugar
A casa onde ele vive todas as janelas estão extintas, excepto a dele.
Tenho a certeza que o tipo vai apanhar o elevador.
Um cavalheiro de caráter, um gênio incompreendido (sim)
Alguns sucessos, então pode sonhar muitos deles
Alguns rasgam a vida inteira para esquecê-lo.
Tiveram relações, mas todas foram infiéis.
Aqueles que vão contra ele, ele chama-lhes imaturos.
Poucas palavras, mas às vezes pequenas diversão
Sempre em frente, para alguns de sangue azul.
Duro, mas nem sempre justo, embora bom
Em seguida, girar em torno de seus telhados, de uma forma como o tempo
Ter todas as respostas no dia em que ele as usa
Nós não o conhecemos, mas ele conhece-nos.
Coro:
Para aqueles que nunca perguntam, nunca sabem
E aqueles que nunca ousam, nunca devem viver
Sim. Ele vive sozinho como um estranho, mas, no entanto, na verdade,
É o teu melhor amigo sem que Notes?
Para aqueles que nunca perguntam, nunca sabem
E aqueles que nunca ousam, nunca devem viver
Sim. Veritas sentava-se em casa, raramente saía.
Nunca me senti só, quase nunca me senti doente sociável.
Versículo 2:
Se me queres dizer a verdade tens de te acalmar, não é?
Não virou o casaco, nunca estraga as regras.
Tocar todos os instrumentos sem um livreto
Almas gémeas do berço até ao enterro
Sem ele só metade de vocês pode ficar satisfeita.
O mesmo braço que te esmaga é aquele que te embala para dormir
Ter um chifre ao lado com jogos da Fox e poker
Orgulhoso, não vaidoso, mas veste-se bem.
Provavelmente vive uma vida frugal.
Não tem dinheiro, mas viaja para onde quiser.
Mudou um pouco talvez, embora ele seja o mesmo
Marcada pelos anos, com uma cara que combina com toda a gente.
Toda a gente sempre suspira sobre a sua existência.
Um favor de um desconhecido parecido com o teu melhor amigo
Ele vê tudo sem arte de atletismo e bolas de cristal
Alguns olham para ele como um tédio com humor bizarro
Um conhecimento melhor embora ele nunca tenha conhecido Deus
Caminhando com seu guarda-chuva, pronto para um acidente
Ele sorri e avança, com a ironia do Destino
Dançar pelo próprio cano tem uma melodia mais alta
Seu nome está ganhando impulso pelo vento como um moinho de vento
Ele está aqui às vezes, a questão é onde ele está hoje.
Para Veritas sentava-se em casa, ele raramente saía.
Nunca me senti só, quase nunca me senti doente sociável.
Refrão 2x