Ola Magnell — Tomma tunnor letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Tomma tunnor" de Ola Magnell.
Letra
Jag reser mej och går ut ur maskernas ruin
Och vädrar ut min smak för ljuva livet
Jag tiger mej en ton i mödosam sordin
Jag lever men har tappat perspektivet
Jag slits mellan den jag är
Och vad dom har mej till
Du ser nog att jag rör min mun
Men aldrig vad jag vill
Vad jag vill vet jag bäst
Men i en värld där
Tomma tunnor skramlar mest
Jag är ställd av komplimanger och vacklar av kritik
Jag kånkar kring förgiftad last på vägen
Där alla tomma löften bakom nickedocksmimik
Gör mej så förstämd och så förlägen
Den som inte har ett mål
Kommer kanske ingenstans
Utan mål i munnen
Har man ändå ingen chans
Den som bullrar lyckas bäst
I en värld där
Tomma tunnor skramlar mest
På vägen ser jag mänskor utan pansar men som kan
Ta sej fram med enkla medel, kan det tyckas
Och jag begrundar orden «varken kvinna eller man
Blir förtryckt som inte låter sej förtryckas»
Förmyndare försmår oss
Om och om igen
«Ve det folk som inte
Tuktar sina styresmän»
Dom är störst men inte flest
Men kom ihåg att
Tomma tunnor skramlar mest
Jag drar mej in i skuggan av en vajande markis
Och dricker klokskap under björkens hängen
Men när jag hör min stämma har den blivit alltför vis
«Ljus som tänds av andra brinner aldrig länge»
Lånta fjädrar ger dej guld
Men ingen sagoskatt
Jag släpper ut maximerna
Som fyller upp min hatt
En fåfäng liten gest
I en tid när
Tomma tunnor skramlar mest
Jag vill reparera boningen och bygga mej en borg
Runt förståndet och kring tårarna på kinden
Jag vill tänka tanken klar, jag vill unna mej min sorg
Och lyssna till mitt vemod under linden
Och vi behöver inte
Följas åt i vått och torrt
Men «den väg du går allena
Leder bara bort»
Mot bitterhet och pest
I en värld där
Tomma tunnor skramlar mest
Och jag styr mot öppet vatten och vilar mej en vy
Och gråter ut för vågorna mot stranden
I skuggan av den gallergrind som tvingar mej att fly
Och bygga slott av galenguld i sanden
Men vart vi än må fly
Och var vi än gör halt
Ska vi finna samma
Gallergrindar överallt
Ett arvegods, en rest
Vad gör det att
Tomma tunnor skramlar mest
Tradução da letra
Vou levantar-me e sair da ruína do verme.
E cheirar o meu gosto pela vida doce
Mantenho um tom de tristeza árdua
Estou vivo, mas perdi a minha perspectiva.
Estou dividido entre quem sou
E para o que me deram
Podes ver que estou a tocar na minha boca
Mas nunca o que eu quero
O que eu quero eu sei melhor
Mas num mundo onde
Barris vazios chocalham mais
Estou cheio de elogios e hesitações com críticas
Não suporto carga envenenada na estrada.
Onde todas as promessas vazias por trás do nickedocksmimik
Deixa - me tão envergonhada e tão envergonhada
Aquele que não tem um objectivo
Talvez não vás a lado nenhum.
Sem objectivos na boca
Não tens hipótese
Quem faz barulho consegue melhor.
Num mundo onde
Barris vazios chocalham mais
No caminho vejo pessoas sem armadura mas quem pode
Leve-se para a frente com meios simples, pode parecer
E pondero as palavras " nem mulher nem homem
Ser oprimido não deixar-se ser oprimido»
Os guardiões desprezam-nos.
Vezes sem conta
"Ai das pessoas que não o fazem
Castigando os seus governantes»
São os maiores, mas não os mais
Mas lembra-te disso.
Barris vazios chocalham mais
Estou a puxar-me para a sombra de um toldo balançante
E beber sabedoria debaixo dos pendentes de bétula
Mas quando ouço a minha voz tornou-se demasiado sábio.
"Velas acesas por outros nunca ardem por muito tempo»
Penas emprestadas dão-te ouro
Mas nenhum gato de conto de fadas
Eu liberto os máximos
A encher o meu chapéu
Um pequeno gesto vaidoso
Numa altura em que
Barris vazios chocalham mais
Quero reparar este lugar e construir-me um castelo.
Em torno da sanidade e em torno das lágrimas na bochecha
Quero pensar no pensamento claro, quero satisfazer a minha dor
E ouve a minha tristeza sob linden
E nós não precisamos
Sigam-se uns aos outros através do espesso e do fino
Mas " o caminho que segues sozinho
Leva apenas para longe»
Contra a amargura e a peste
Num mundo onde
Barris vazios chocalham mais
E dirijo-me para o mar aberto e dou-me uma vista
E clamando pelas ondas em direcção à costa
Na sombra do portão da rede que me força a escapar
E construir castelos de galengold na areia
Mas onde quer que possamos fugir
E onde quer que vamos parar
Vamos encontrar o mesmo
Portões da grelha em todo o lado
Uma relíquia, um resto
O que o torna assim
Barris vazios chocalham mais