Ola Magnell — Boningen var kall letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Boningen var kall" de Ola Magnell.

Letra

Till en plats utan el och telefon
Kom jag med min gamla Amazon
Det var redan skymning
Och löven hade nästan fallit av
Ner mot ängen var stigen hård och hal
Och en knut av små diffusa kval
Ensamkänslor kom i vågor
Liksom vittringen av hav
Tristessen
Var mitt pris för lugn och ro
Där inte ens en drömmare kan bo
Om han går på tå
Där folk står på
Som dårar
Och boningen var kall
Boningen var kall
Jag hade kört dit mest på vilsevis
Huset var rått och kallt som is
Fukten hade krupit in
Genom springor och spjäll
Jag ville följa tankarna till slut
Städa upp mitt kaos och vädra ut
Spåren av gårdagens gastar
Och motorhotell
Men jag kunde inte göra mycket mer
Än att elda i en spis och varva ner
En ständig flod
Av vankelmod
Som sårar
Och boningen var kall
Boningen var kall
Jag högg min ved men varje dag
Växte nytt sly av gammalt obehag
Jag hade luftat mina lungor
Men aldrig sagt ifrån
Retroaktiva fenomen
Ville släcka min eld med fotogen
När sammanhangen nådde tungan
Fanns ingen telefon
Jag ville varken stanna eller fly
Jag såg inga trän för bara sly
När jag föll på knä
Mot timrets trä
Kom tårar
Men boningen var kall
Boningen var kall

Tradução da letra

Para um lugar sem eletricidade e telefone
Eu vim com a minha antiga Amazona
Já estava a anoitecer.
E as folhas quase caíram
Em direcção ao prado o caminho era duro e escorregadio
E um nó de pequenas dores difusas
Sentimentos solitários vieram em ondas
Como o tempo dos oceanos
Tedio
Era o meu preço pela paz e sossego
Onde nem um sonhador pode viver
Se ele for em bicos de pés
Onde as pessoas estão
Como tolos
E a morada era fria
A morada era fria
Eu teria conduzido lá principalmente com o pé errado.
A casa estava crua e fria como gelo
A humidade tinha entrado
Através de fendas e amortecedores
Eu queria seguir os meus pensamentos no final
Limpar o meu caos e cheirar
Os vestígios do gastar de ontem
E motorhotel
Mas não podia fazer muito mais.
Do que incendiar um fogão e desanuviar.
Um rio constante
De vankelmod
Isso dói.
E a morada era fria
A morada era fria
Cortei a madeira mas todos os dias
Tornou-se novo e velho desconfortável.
Tinha arejado os meus pulmões
Mas nunca disse nada
Fenómenos retroactivos
Queria apagar o meu fogo com querosene.
Quando as articulações chegaram à língua
Não havia telefone.
Não queria ficar nem fugir.
Não vi árvores para o sly.
Quando me ajoelhei
Contra a madeira da madeira
Vem lágrimas
Mas a morada era fria.
A morada era fria