Nordman — En gång älskade han livet letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "En gång älskade han livet" de Nordman.
Letra
Allt det han ägde, små jordiska ting
Allt som han hade kärt
Bars ut ur huset och slängdes omkring
Som det var ingenting värt
Själv var han borta och tur var väll det
Gubben var blek och tunn
Låg i sin låda av ohyvlat trä
Slockna med vidöppen mun
En gång älskade han livet
En gång var han stark och ung
Kysste den vackraste flickan
Kände sig rik som en kung
En gång kunde han bestämma
En gång var han någons tröst
Det var som våren där hemma
Plötsligt kom kyla och höst
Han hade planer och hjärtat det brann
Framtiden var så ljus
Så kom den dag då hans kära försvann
Och det blev tyst i hans hus
Tystnaden spred sig och kylan kom in
Snart blev han trött och svag
Sörjde en flicka han kallade sin
In till sin yttersta dag
En gång älskade han livet
En gång var han stark och ung
Kysste den vackraste flickan
Kände sig rik som en kung
En gång kunde han bestämma
En gång var han någons tröst
Det var som våren där hemma
Plötsligt kom kyla och höst
Nu är han borta och huset tömt
Snart har man glömt vem han var
Borta är vänner och det som brann
Snart finns det ingenting kvar
En gång älskade han livet
En gång var han stark och ung
Kysste den vackraste flickan
Kände sig rik som en kung
En gång levde han på jorden
En gång var han stark och ung
Själen såg ljuset och for den
Ut ur en vidöppen mun
Tradução da letra
Tudo o que ele possuía, pequenas coisas terrenas
Tudo o que ele amava
Foi levado para fora da casa e jogado sobre
Como não valia nada
Ele próprio tinha desaparecido e a sorte estava boa.
O velho era pálido e magro.
Deita-te na sua caixa de madeira áspera
Sair de boca aberta
Uma vez ele amou a vida
Uma vez ele era forte e Jovem
Beijei a rapariga mais bonita
Senti-me rico como um rei
Uma vez que ele pudesse decidir
Uma vez ele foi o consolo de alguém
Era como a primavera em casa.
De repente veio o frio e o outono
Ele tinha planos e o coração dele ardeu.
O futuro era tão brilhante
Assim veio o dia em que os seus entes queridos desapareceram
E tornou-se silencioso em sua casa
O silêncio espalhou-se e o frio entrou
Logo ele ficou cansado e fraco
Lamentou uma rapariga a quem ele chamou
Até ao último dia
Uma vez ele amou a vida
Uma vez ele era forte e Jovem
Beijei a rapariga mais bonita
Senti-me rico como um rei
Uma vez que ele pudesse decidir
Uma vez ele foi o consolo de alguém
Era como a primavera em casa.
De repente veio o frio e o outono
Agora ele foi-se e a casa está vazia.
Logo se esqueceram de quem ele era.
Foram-se os amigos e o que ardeu
Em breve não restará nada.
Uma vez ele amou a vida
Uma vez ele era forte e Jovem
Beijei a rapariga mais bonita
Senti-me rico como um rei
Uma vez ele viveu na Terra
Uma vez ele era forte e Jovem
A Alma viu a luz e passou-a
De boca aberta