Mikael Wiehe — Titanic (andraklasspassagerarens sista sång) letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Titanic (andraklasspassagerarens sista sång)" de Mikael Wiehe.
Letra
Det började som en skakning på nedre däck
Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck
Vi förstod inte riktigt orsaken till
Att fartyget sprungit läck
Man hade sagt oss att detta var världens modernaste
Osänkbara skepp
Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt
Jag tog en tröja
Jag tänkte att havet är säkert kallt
När vi steg ut ur vår hytt och såg
Hur vattnet börjat strömma in
Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten
På din kind
Vi fäljde pilar som angav räddningsbåtens plats
Det var på översta däck fast det 'gentli'n var första klass
Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt
Det var väl bara en herre från tredje klass
Som trängde sej lite dumt
Vi träffa en man som vi hälsat på förut
Han presenterade oss för sin dotter och sin fru
När vi kom upp på däck, sa kaptenen
Att livbåten inte gick att få i sjön
Det var visst kedjorna till nå'n hissanordning
Som någon hade glömt
Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne
Och vi skålade för imperiet och för varann'
Nu börja skeppet att sjunka snabbare
Och dess lutning var ganska stor
Många hoppade i vattnet
Men vi beslöt att stanna kvar ombord
Sen lämna råttorna skeppet för att söka sej mot land
Men vi stod kvar där på däcket och höll varann' i hand
Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt
Och i dom båtar som satts i sjön fanns inte plats
För en enda till
Sen spela fartygsorkestern Närmare Gud till Dig
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt
För just vår tid
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp
Vi går till botten där vi står
Men flaggan, den går i topp
Tradução da letra
Começou como um arrepio no convés inferior.
Acho que isso nos encheu mais de espanto do que de horror
Não compreendemos muito bem a razão para
Que a nave tinha vazado
Disseram-nos que esta era a mais moderna do mundo.
Navio não sinalizável
Tiraste-nos uma foto dos miúdos, das tuas jóias e do teu chapéu.
Tirei uma camisola.
Pensei que o mar podia estar frio.
Quando saímos da nossa cabana e vimos
Como a água começou a fluir
Será que vi uma lágrima, ou talvez uma gota de água?
Na tua bochecha
Apanhámos setas que indicam a localização do barco de resgate.
Estava no convés superior, embora fosse de primeira classe.
Éramos muitos, mas foram todos muito lentos.
Acho que era só um cavalheiro de terceira classe.
Que se pressionou um pouco
Conhecemos um homem que conhecemos antes.
Ele apresentou-nos à sua filha e à sua mulher.
Quando subimos ao convés, o capitão disse:
Que o salva-vidas não podia entrar no lago
Parece que foram as correntes de um dispositivo de elevação.
Como alguém se tinha esquecido
Fomos ao bar e comprámos uma taça de champanhe grátis.
E fizemos um brinde ao Império e um ao outro.
Agora Inicie o navio para afundar mais rápido.
E a sua inclinação era bastante grande
Muitos saltaram para a água
Mas decidimos ficar a bordo.
Então os ratos deixam o navio para procurar Terra.
Mas estávamos lá no convés, a segurar as mãos um do outro.
Nós pensamos, o mar é muito grande, frio e selvagem
E nos barcos colocados no lago não havia lugar
Por mais um
Então toca a Orquestra do navio mais perto de Deus para ti
Senti-me um pouco tonta, mas mesmo assim muito típica.
Pelo nosso tempo
Perdemos o último toque de esperança
Vamos para o fundo onde estamos
Mas a bandeira vai para o topo