Mikael Wiehe — Sevilla letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Sevilla" de Mikael Wiehe.

Letra

Det var om hösten
då när träden fäller bladen
och kvällarna är ljumma
efter sommar’ns heta sol
Apelsinerna på träden
är mogna sedan länge
Och promenadens paviljonger
har slått igen för länge sen
Gatorna låg tomma
medan regnet föll i skurar
Turisterna var borta
Bara tiggarna fanns kvar
Vi gick omkring i gränderna
vid Puerta Macarena
där mycket gamla murar
inte längre ger nåt skydd
Jag tror, jag stannar i Sevilla
där vindarna är ljumma
och apelsinerna är mogna
och där livet har sin gång
Det var då du sa det till mej
att din kärlek hade svalnat
Du sa att allt förändras
och mitt hjärta frös till is
Sen gick vi till hotellet
för att packa våra väskor
och åka ut till planet
som skulle ta oss hem
Jag tror, jag stannar i Sevilla
där kvinnorna är vackra
och alltid utom räckhåll
liksom svalorna i skyn
De’e svårt att tänka tanken
den att hemma är där borta
i mörkret och i kylan
och där inget mer blir sagt
Jag tror, jag stannar i Sevilla
i väntan på att våren
ska tina upp mitt hjärta
och förvandla det till en fjäril
Jag tror, jag stannar i Sevilla
där ritualerna kring livet
kring kärleken och döden
kanske skyddar mej från smärtan
Det var om hösten
då när träden fäller bladen
och kvällarna är ljumma
efter sommar’ns heta sol

Tradução da letra

Foi por causa da queda.
então, quando as árvores derramam as folhas,
e as noites são mornas
depois do sol quente do verão
As laranjas nas árvores
estão Maduros há muito tempo
E os pavilhões da promenade
voltou a bater há muito tempo.
As ruas estavam vazias.
enquanto a chuva caía em rajadas
Os turistas foram-se embora.
Só restavam os mendigos.
Andámos pelos becos
at Puerta Macarena
há paredes muito antigas.
já não proporciona qualquer protecção
Acho que vou ficar em Sevilha.
onde os ventos estão tépidos
e as laranjas estão maduras
e onde a vida segue o seu curso
Foi quando me disseste
que o teu amor tinha arrefecido
Disseste que tudo muda.
e o meu coração congelou
Depois fomos para o hotel.
para fazer as nossas malas
e vai para o avião.
isso levar-nos-ia para casa.
Acho que vou ficar em Sevilha.
onde as mulheres são bonitas
e sempre fora de alcance
como as andorinhas no céu
É difícil pensar na ideia.
aquele que está em casa está ali.
no escuro e no frio
e onde nada mais é dito
Acho que vou ficar em Sevilha.
em antecipação da primavera
descongelando o meu coração
e transforma - a numa borboleta
Acho que vou ficar em Sevilha.
onde os rituais à volta da vida
sobre o amor e a morte
talvez me proteja da dor.
Foi por causa da queda.
então, quando as árvores derramam as folhas,
e as noites são mornas
depois do sol quente do verão