Mikael Wiehe — Lindansaren letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Lindansaren" de Mikael Wiehe.
Letra
Jag minns min barndoms längtan
Jag minns den starkt och klart:
Att kunna gå på lina
Under en cirkus välvda tak
Tänk, att få sväva högt där uppe
Som en stjärna i det blå
Långt ovan pajasar och clowner
Ville jag dansa fram på tå
Och våren kom och värmen
Och det var årets stora dag
Med vimplar och fanfarer
Kom cirkusen till stan
Och jag satt först och främst av alla
När orkestern spela' opp
Och längtan var som svindel
Eller feber i min kropp
Jag njöt av alla konster
Av mänskor och av djur
Men lycklig blev jag inte
Förr'n det var lindansarens tur
När virveltrumman skrällde
Och ljuset släcktes ner
Bara en ensam strimma lyste
När han tog sitt första steg
Han svävade som tyngdlös
Han dansa' som i trance
Det var så obeskrivligt vackert
Att vi förstod att det är sant
Att man kan trotsa alla lagar
Att man kan bryta alla band
Och att det inget finns i världen
Som en mänska inte kan
Och vad vet jag väl vad som hände
Om det var nåt som inte höll
Om det var nåt som sprack
Eller nåt som brast
Men han snubblade och föll
Och medan skriken blev till tystnad
Och mitt hjärta slog och slog
Så låg en stjärna där i sågspånet
Och slocknade och dog
Men livet måste levas
Också när man inte längre vill
Men jag gick aldrig mer på cirkus
Jag hörde inte längre till
Det är som miste man förmågan
Att ge sej drömmarna i våld
När man har sett en stjärna falla
På alltför nära håll
Tradução da letra
Lembro-me do desejo da minha infância
Lembro-me bem e claramente:
Ser capaz de entrar em linha
Debaixo de um tecto abobadado de circo
Imagine, pairando lá em cima
Como uma estrela de azul
Muito acima de pajasar e palhaços
Se eu queria dançar pelos dedos dos pés
E chegou a primavera e o calor
Era o dia do
Com galhardetes e fanfarras
O circo chegou à cidade
E sentei-me em primeiro lugar por todos
Quando a orquestra tocar
E o desejo era como vertigem
Ou febre no meu corpo
Gostei de todas as artes
Do homem e dos animais
Mas eu não estava feliz.
No passado era a vez do lindancer.
Quando o tambor rebentou
E a luz apagou-se
Apenas uma sequência solitária brilhou
Quando deu o primeiro passo
Ele pairava como se não tivesse peso.
Ele dança como em transe
Foi tão indescritivelmente lindo.
Que entendemos que é verdade
Que podes desafiar todas as leis
Que podes quebrar todas as amarras
E que não há nada no mundo
Como um humano não pode
E o que sei eu o que aconteceu?
Se houvesse algo que não segurasse
Se houvesse alguma coisa que se partisse
Ou algo que se partiu
Mas tropeçou e caiu
E enquanto os gritos se transformavam em silêncio
E o meu coração bate e bate
Então havia uma estrela na serradura
E desmaiou e morreu
Mas a vida deve ser vivida
Mesmo quando já não queres
Mas nunca mais fui ao circo.
Já não fazia parte dela.
É como se tivesses perdido a tua habilidade.
Para dar a si mesmo os sonhos em violência
Quando se vê uma estrela a cair
Demasiado perto