Månegarm — Hemfärd letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Hemfärd" de Månegarm.
Letra
Höstens första gryning stiger stilla, sprider sina
färger över frostig äng. Löv faller mot marken,
ett stormande hav av färger.
Ett bidande mörker, står åter vid årets port… Landet faller
mot en stilla dvala. Dunkla ter sig dagarna, under moln tyngda av regn. Isig är Rimfaxes fradga
i arla timma.
Ropen från skogen kallar mig hem, till mina
fränder…till min säng. Hemåt, hemåt…viskar mitt inre
Hem till djupa dalar och lövfyllda sänkor
Till stigarna jag alltid vandrat, till bäckar som släckt min törst
Till gölar och sjöar för mig så bekanta, där jag speglat mig, svalkat
mig under stjärnklara nätter
Hem, för att känna morgonbrisens kyla
på rådarnas berg… hem
Tankar vandrar över gammal mark. Ekon av det
gamla arvets hopp. Sluten av gudarnas tunga andedräkt
Askens blad viskar stilla, täljer om jorden och
världar nedan, om bergen och de som där råda
Viskar om det som är mitt hem
Dess rötter som sig svalka i underjordens kalla
strömmar. Täljer om visdom som dväljs och
urkraften som glöder däri.
Viskar om havet och bäckarna som där mynnar
Om skogen som ruvar dunkel och stilla
fylld av minnen och gamla sår
Seg och kraftfull, stolt och klok. Med roten i myllan
fylld av livets dryck
Täljer om de gamla folken, de vackra som dansar
över myren. Om skogens konung som stilla vakar vid tjärnens
kant
Om skogens härskarinna den fagra som förvillar.
Detta kvinnliga väsen ljuvt doftande av löv
Den viskar om himlen och stjärnorna där ovan,
om hemligheterna som djäljes där. Viskar nordanbäckens friska
vatten. Talar om Bifrost den slutliga vägen hem…
Stilla går solen ned i horisonten, de två världarna möts…
ett drömmens rike faller inpå.
från tjärnen stiger en dimma, lätt som älvors tårar.
vandrar ovan den svarta ytan.
Än en gång står jag här. På rådarnas berg.
Känner nattbrisens kyla. Månen sjunger sin full.
Hör mina fränder ropa. Välkomnar mig hem.
Aldrig mer lämnar jag detta. Detta eviga bo.
Tradução da letra
O primeiro amanhecer do outono ainda se levanta, espalha a sua
cores sobre frosty Meadow. Folhas caem no chão,
um mar tempestuoso de cores.
Uma escuridão, de pé de novo na porta do ano Landet o país cai
em direcção a um estupor silencioso. Os dias são sombrios, sob nuvens de chuva. Icy is Rimfaxes fradga
na hora de arla.
Os gritos da Floresta chamam-me casa, para a minha
parentes até à minha cama. Casa, casa VI sussurra o meu interior
Lar de vales profundos e sumidouros cheios de folhas
Para os caminhos que sempre caminhei, para riachos que saciaram a minha sede
Para as guelras e lagos para mim tão familiar, onde me espelhei, esfriei
eu durante as noites estreladas
Para casa, para sentir o frio da brisa da manhã
na montanha dos radares em casa
Os pensamentos vagueiam por terra antiga. Ecos dele
old heritage hope. O fim do sopro pesado dos deuses
As folhas das cinzas sussurram calmamente, esculpem a terra, e
mundos abaixo, sobre as montanhas e aqueles que lá prevalecem
Sussurros sobre o que é a minha casa
As suas raízes arrefecem no frio do submundo
fluxo. Para esculpir a sabedoria que habita e
a primazia que brilha nela.
Sussurra sobre o mar e os rios que fluem ali
Sobre a floresta que abala a obscuridade e a quietude
cheio de memórias e feridas antigas
Tenaz e poderoso, orgulhoso e sábio. Com a raiz no solo
cheio da bebida da vida
Esculpir sobre os povos antigos, os belos que dançam
sobre o pântano. Sobre o rei da floresta que ainda está a ver o Tarn
borda
Sobre a Senhora da floresta, a bela que engana.
Esta essência feminina doce e perfumada de folhas
Sussurra sobre o céu e as estrelas acima,
sobre os segredos que são mortos lá. Whispers nordanbäcken saudável
agua. Por falar em Bifrost, o caminho final para casa.…
Ainda assim, o sol põe - se no horizonte, os dois mundos encontram-se…
um reino de sonhos cai sobre ele.
do alcatrão nasce uma neblina, leve como as lágrimas dos elfos.
vagueia por cima da superfície Negra.
Mais uma vez, estou aqui. Na montanha dos radares.
A sentir a frescura da brisa da noite. A lua está cheia.
Ouçam os meus parentes a chamar. Bem-vindo a casa.
Nunca mais deixarei isto. Este ninho eterno.