Lars Winnerbäck — Söndag 13.3.99 letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Söndag 13.3.99" de Lars Winnerbäck.
Letra
Hon känner efter om det här är att vara fri
Om det här är ett liv med någon mening i
Det är ingen som tjatar längre
Det är ingen här som ber henne stiga upp
Hon går och plockar och hittar sina gamla brev
Lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev
Det är ingen som skriver längre
Det är ingenting här som är värt att skriva upp
Ändå känns det som om hela världen sjunger
Har du kommit nånstans
Har du sumpat din sista chans
Är du framme nu
Har du valt en väg att gå
Och ett mål att sikta på
Och är det verkligen du?
Är det verkligen du?
Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va
Men det är som om hon glömt vad som var så bra
Hon har för länge sen tappat lusten
Har för länge sedan glömt vad som var värt nånting
Hon minns bara stunder i periferin
Hon minns dagar när dom sopade undan krossat porslin
Det är ingen som bråkar längre
Det är ingen här som börjar gräla om ingenting
Ändå känns det som om hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans
Hon känner efter om livet kan va lite mer
Det är grått som om ett moln träffat hennes kvarter
Det är ingen som pratar längre
Det är såna dagar som vänder allt upp och ner
Det är såna dagar som hela världen sjunger:
Har du kommit nånstans
Tradução da letra
Ela sente que isto está a ser livre.
Se esta é uma vida com algum significado em
Já ninguém se chateia.
Não há ninguém aqui a pedir-lhe para se levantar.
Ela vai, escolhe e encontra as suas cartas antigas.
Um pouco estranho ler sobre velhos planos quando ela sabe como acabou
Já ninguém escreve
Não há nada aqui que valha a pena escrever.
Mas parece que o mundo inteiro está a cantar
Vieste a algum lado?
Estragaste a tua última oportunidade.
Estás aí agora?
Escolheste um caminho a percorrer
E um objectivo a atingir
E és mesmo tu?
És mesmo tu?
Houve momentos em que ela sabia como seria.
Mas é como se ela se tivesse esquecido do que era tão bom.
Ela perdeu a cabeça há muito tempo.
Há muito que me esqueci do que valia alguma coisa.
Ela lembra-se apenas de momentos na periferia
Ela lembra-se dos dias em que varriam porcelana partida
Já ninguém luta.
Ninguém aqui começa a discutir sobre nada.
Mas parece que o mundo inteiro está a cantar:
Vieste a algum lado?
Ela sente que se a vida pode ser um pouco mais
É cinzento como se uma nuvem atingisse o bairro dela.
Já ninguém fala.
São aqueles dias que viram tudo de cabeça para baixo
Estes são os dias em que o mundo inteiro canta:
Vieste a algum lado?