Lars Demian — Det Manliga Beteendet letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Det Manliga Beteendet" de Lars Demian.
Letra
Jag vandrar hemåt i gryningen
Fåglarna dom sjunger för mej
Men det känns som en sten i mitt hjärta
När jag tänker på vad jag har gjort mot dej
Jag undrar om du sover
Och drömmer om dom lekar som försvann
Eller om du legat vaken hela natten
Och väntar på din trolöse man
Han som förnekat dej för en annan
Han som bedragit för en lek
Som varit grym och hjärtlös
Och sårat med sitt svek
Han som slösat med sin kärlek
I en okänd kvinnas famn
Och som nu går hem med tunga steg
Och ett sinne svart av skam
Jag hoppas du kan förlåta, så här får det inte ta slut
Jag var trött, jag hade druckit och har nästan glömt hur hon såg ut
Men det betydde ingenting, nej det blev ju bara så
Och det är bara dej jag älskar, det måste du förstå
Jag smyger uppför trapporna i huset där vi bor
Innan jag öppnar dörren, tar jag av mej mina skor
Där inne är det varmt och tyst, det doftar av jasmin
Och solens första strålar lyser in genom en gardin
Men på tröskeln till vår kammare, stannar jag så tvärt
Och plötsligt är jag vaken, nykter och alert
För där ligger du min älva så sömnig och så grann
Men bredvid dej i våran säng sover en annan man
Jag är mållös jag är krossad är detta tacken för allt som var
Allt det vackra som vi hade, nu finns ingenting längre kvar
Du har brutit alla löften som du en gång gav till mej
Och nu kan du vara så säker på att jag aldrig förlåter dej
Ditt trolösa stycke hur kunde du svika mej så
Du har trampat på mitt hjärta och nu spottar jag där du går
Att du aldrig riktigt älskat mej, det har jag nog haft på känn
Så nu packar jag väskan, reser min väg och kommer aldrig igen
Tradução da letra
Vou a pé para casa ao amanhecer.
Os pássaros cantam para mim
Mas parece uma pedra no meu coração
Quando penso no que te fiz
Será Que estás a dormir?
E sonha com os jogos que desapareceram
Ou se estiveste acordado toda a noite
À espera do teu noivo.
Aquele que te negou por outro
Ele fez uma peça.
Que era cruel e sem coração
E ferido com a sua traição
Aquele que desperdiçou o seu amor
No seio de uma mulher desconhecida
E que agora vai para casa com passos pesados
E uma mente negra de vergonha
Espero que me possas perdoar, isto não é o fim.
Estava cansado, tinha bebido e quase me esqueci como ela era.
Mas não significou nada, não, tornou-se tão
E é só a ti que eu amo, tens que entender isso.
Subo as escadas na casa onde vivemos.
Antes de abrir a porta, tiro os sapatos.
Lá dentro está quente e sossegado, cheira a jasmim.
E os primeiros raios do sol brilham através de uma cortina
Mas no limiar da nossa câmara, fico tão abruptamente
E de repente estou acordado, sóbrio e alerta
Porque lá estás tu, minha fada tão sonolenta e tão perto
Mas ao teu lado na nossa cama outro homem dorme
Estou sem palavras estou esmagado é este o agradecimento por tudo o que foi
Toda a beleza que tínhamos, agora não sobrou nada.
Quebraste todas as promessas que me fizeste uma vez.
E agora podes ter a certeza que nunca te perdoarei.
Como pudeste trair-me assim?
Pisaste o meu coração e agora Cuspo para onde vais
Tu nunca me amaste realmente eu sempre senti
Agora faço as malas, viajo pelo meu caminho e nunca mais volto.