Hoola Bandoola Band — Tillbaka letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Tillbaka" de Hoola Bandoola Band.

Letra

Sen den dan när det kom ut
Att allting som jag rör, blir guld
Kan jag inte komma 'håg
Att jag har haft en enda lugn sekund
Nu vimlar här av typer
Av allehanda slag
Dom söker mej på natten
Och dom jagar mej på dan
Det är nästan så man måste ligga i
Om man vill ta det lugnt
Tillbaka
Tillbaka där jag kom ifrån
Tillbaka
Tillbaka där jag kom ifrån
Där utanför på gatan
Håller krämarna en stor parad
Och alla gör dom konster
För dom vill så gärna se mej glad
Fixare och trixare
Tränger sej hit in
Dom skriker och besvär mej
Att beröra deras skinn
Det är nästan så man tror
Att man är domare på domedan
Tillbaka
Livet har blivit som en dröm
Om nåt som hänt en gång för längesen
Om nån som fann dom vises sten
Och ändå gjorde nånting fel
Plötsligt står man i ett hörn
Och allt det där som verka' frihet en gång
Har plötsligt blivit nån sorts bur
Som man har svårt att komma ur
Tillbaka
Visst är det synd om mänskorna
Som Indras dotter sa en gång
Men trots allt finns det tjuvar
Som man tycker jävligt illa om
Så i mitt hemliga museum
I gångar och i rum
Från källar'n upp till vinden
Är det redan nästan fullt
Av alla dom som varit här förut
Och velat bli av guld
Tillbaka

Tradução da letra

Desde o dia em que saiu
Que tudo em que toco, se torna ouro
Não me lembro
Que tive um segundo sossegado
Agora abunda aqui de tipos
De todos os tipos
Andam à minha procura à noite.
And they chase me in the day
É quase assim que tens de te deitar nele.
Se queres ir com calma
Volta
De onde eu vim
Volta
De onde eu vim
Lá fora na rua
Os cremes fazem um grande desfile
E todos fazem artes
Querem ver-me feliz.
Fixadores e trixeres
Penetrando aqui
Eles gritam e incomodam-me
Para tocar nas suas peles
É quase o que pensas.
Que você é o juiz do domed
Volta
A vida tornou - se como um sonho
Sobre algo que aconteceu uma vez há muito tempo.
Sobre alguém que encontrou a Pedra Filosofal
E, no entanto, algo correu mal.
De repente estás num canto
E toda essa liberdade aparente uma vez
De repente tornou-se numa espécie de jaula.
Que você acha difícil de sair
Volta
É uma pena para as pessoas, não é?
Como disse uma vez a filha da Indra
Mas afinal há ladrões
Que não gostas
Então no meu museu secreto
Em corredores e quartos
Da cave até ao sótão
Já está quase cheio?
De todos os que estiveram aqui antes
E queria livrar-se do ouro
Volta