Evert Taube — Den Glade Bagaren I San Remo letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Den Glade Bagaren I San Remo" de Evert Taube.
Letra
Min vän, den glada bagarn uti San Remo stad
Ja, om ni hörde honom, ni skulle själv bli glad
Han sjunger framför ugnen sin glada ritornell
Så stolt som om han vore en löjtnant John Forsell
Den glade bagarn bakar det bästa bröd som fås
Det bakas inte bättre ej ens i Allingsås
Han sjunger när han bakar och arbete med fröjd
Det ökar varans värde och köparen blir nöjd
San Remos sköna damer beundra hans figur
Han liknar till det yttre en ung och kraftig tjur
Och när han knådar degen och sjunger högt i dur
Då ryser det i damer med sinne för skulptur
Min vän, den glade bagarn, som sprudlar av musik
Han har en vacker hustru, som står i hans butik
Från ugnen langas brödet till disken där hon står
Ju mera bagarn sjunger dess mer hon sälja får
Men om den glade bagarn vill svalka sig nån gång
Bland damer i butiken, som lyssna till hans sång
Då säger hustrun vänligt och klappar bagarns bröst:
Kom inte ut, Florindo, det drar och du förstör din röst
Tradução da letra
Meu amigo, o Alegre padeiro uti San Remo city
Sim, se o ouvisses, também ficarias feliz.
Ele canta em frente ao forno o seu Alegre ritornell
Tão orgulhoso como se fosse um tenente John Forsell.
O padeiro glade faz o melhor pão disponível
Não é cozido melhor nem mesmo em Allingsås
Ele canta quando cozinha e trabalha com prazer
Aumenta o valor dos bens e o comprador será satisfeito
As belas senhoras de San Remo admiram a sua figura
Ele parece-se com um touro jovem e poderoso.
E quando ele derruba a massa e canta em voz alta
Depois estremece em senhoras com um sentido de escultura
Meu amigo, o padeiro glade, cheio de música
Ele tem uma linda esposa, em pé em sua loja
Do forno o pão é passado para os pratos onde ela está
Quanto mais O Padeiro canta mais vende ovelhas
Mas se o padeiro glade quiser refrescar-se um dia
Entre as senhoras da loja, que ouvem a sua canção
Então a esposa diz gentilmente a bater no peito do padeiro:
Não Saias, Florindo, ele puxa e tu destróis a tua voz