Eva Dahlgren — Sand letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Sand" de Eva Dahlgren.

Letra

Jag vet
Jag vet det r lngt till dig
Frn dr jag bor nu Jag kanske inte hittar
nda fram lngre
Jag minns bara genvgen
Genom skogen
Dr vi gick
Men jag tror
Den dagen d vi slutar
Att vika med blicken
r det som nr Svalor flyger lgt innan regn
Orden irras
Studsar innan de landar
Det r s det knns
Ett gammalt foto
Jag tror jag var elva eller s Din arm runt mej
Och livet lg som en motorvg
Rakt in i himmel bl Vi r som sand
Vi r som sandkorn
I en vind som leker med oss
Sand i en vind
Jag vet att ingen
Vxer upp i samma familj
Att alla brder och systrar
Har en egen bild
Inte ens samma mamma och pappa
Hur grna vi n vill
Men jag nskar s Att minnet av leken
Ska bli s stark
Fr jag tror att det r den
Inte blodet
Som fr krleken att
Leta sig fram
Genom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker
Vi hade aldrig samma drmmar
Men vi blandade blod p en fingertopp
Fr att det som skulle hnda med oss
Aldrig skulle f oss att vnda oss bort
Vnda ryggen till
Och lta tystnaden ta ver

Tradução da letra

Eu sei
Eu sei que não é para ti.
De onde vivo agora posso não encontrar
NDA avançar mais tempo
Só me lembro do genvgen.
Através da floresta
Dr nós saímos.
Mas eu acho
The day D we stop
Dobrar os olhos
é como se nenhuma andorinha voasse muito antes da chuva
As palavras irras
Saltar antes de aterrar
É isso.
Uma foto antiga
Acho que tinha 11 anos ou o teu braço à minha volta.
E a vida lg como motorvg
Direto para o céu nós bl R como areia
Somos como grãos de areia
Num sótão a brincar connosco
Areia num sótão
Não conheço ninguém.
Vxer na mesma família
Que tudo brder e irmãs
Tem a sua própria imagem
Nem os mesmos pais.
Como grna queremos
Mas eu nskar s para a memória do jogo
Vai ser forte
Porque eu acho que é
Sangue
Quanto ao amor
Pesquisa
Através dos conceituados pântanos da idade adulta
Nunca tivemos o mesmo DRM
Mas misturámos sangue a uma ponta dos dedos.
Porque o que nos aconteceria
Nunca nos abandonaria
Vira as costas para
E que o silêncio assuma o controlo