Cornelis Vreeswijk — Polaren Pär vid morgonstädningen letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Polaren Pär vid morgonstädningen" de Cornelis Vreeswijk.
Letra
Min far var en handgranat
Min mor var en karabin
Jag döptes på silverfat
Och blev döpt i bergundervin
Uppfostrades till en stropp
Omhuldad till själ och kropp
Hänvisades till en stege
Och jag klättrade lydigt opp
Min ungdom var tygellös
Min kärlek av paraffin
Beundra mig nu min tös
Känn doften av briljantin
Jag kallade mammas skatt
Min far köpte mig en hatt
Jag älskade mig om dagen
Och ingen varenda natt
Jag mötte en tulipan
Jag stötte på körsbärslök
Jag drack ur min älsklings kran
Allt i hennes mammas kök
Jag blev mina känslors rov
Föråt mig på mandomsprov
Och möttes av runda ögon
Var gång jag min röst upphov
Å, älskling — jag är så trött!
Å, älskling — jag är så man!
Å, älskling — bli inte stött
Jag gör ju så gott jag kan!
Nu sitter jag på min lott
Och mäter om mina mått
Som börjar med övermättnad
Och slutar med underskott
Men hej mina gröna fält
Nu axlar jag min fiol
Då nynnar min kärlek sällt
Allt under den varma sol
Min visa är väl antik
Jag kokar den på en spik
Men ska det gå åt skogen till
Så sker det med musik!
Tradução da letra
O meu pai era uma granada de mão.
A minha mãe era carabineira.
Fui baptizado em bandeja de prata.
E foi batizado em bergundervin
Raiado como uma precinta
Amado pela alma e pelo corpo
Foi encaminhado para uma escada
E subi obedientemente ao opp
A minha juventude estava solta.
Meu amor pela parafina
Agora admire-me minha menina
Cheira o brilhante
Liguei para o tesouro da mãe.
O meu pai comprou-me um chapéu.
Eu amava-me de dia
E ninguém todas as noites
Conheci uma tulipa.
Encontrei cebola-cereja.
Bebi da torneira da minha querida
Tudo na cozinha da mãe
Tornei-me presa dos meus sentimentos
Põe-me num teste de masculinidade.
E encontrou-se com olhos redondos
Era tempo de eu levantar a voz
Querida, estou tão cansada!
Querida, sou tão homem!
Querida, não te ofendas.
Estou a fazer o melhor que posso!
Agora sento-me no meu lote
E medir as minhas medidas
Início com sobreaturação
E termina com o défice
Mas os meus campos verdes
Agora eu carrego o meu violino
Então o meu amor cantarola
Tudo sob o sol quente
O meu programa é antigo, não é?
Fervo-a num prego.
Mas será que vai para o inferno?
Assim acontece com a música!