Björn Afzelius — Tankar i Ligurien letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Tankar i Ligurien" de Björn Afzelius.
Letra
Om man lever i en ankdamm
Och är fullständigt tillfreds
Tror man snart att gölen är en ocean
Då blir näckrosen en urskog
Och man själv en mänskilghet
Och på varje fråga har man själv ett svar
Och allt bortom horisonten, känns skrämmande och fel
Som ett onaturligt, obegerpligt spel
Då blundar man och jäser av självbelåtenhet
Och dumheten blir snart ens religion
Då sitter man i Stockholm, i Lund och Göteborg
Tre flugskitar i utkanten av världen
Och bedömmer och förkastar, på krogar och i kök
Och avgör vad som har och saknar värde
Där vet man mer om Kina
Peru och USA än dom töntar vet som lever där var dag
Man behöver inte fråga dom själva hur det är
Och man behöver verken läsa eller resa
Det är som om man i Kairo kräver köttbullar med lök
Som smakar som om mamma hade gjort dom
Eller som att på cafèer i Paris, betälla sill
Och om dom tvekar peka tinningen emot dom
Som att hålla Bajen före en sketen pyramid
Och en schottis före Beethovens mystik
Då blir man sån som tysken är i Norditalien
Och då får man all den kärlek man förtjänar
«Ja, kärleken är vacker det är människan som är ful.»
Som Wennerberg säjer när han är på örat
Ska man skylla på systemet eller kanske på sej själv?
Vem bestämmer vad man anser man ska göra?
Men den som bara blundar är inte riktigt blind
Även om det vore satan på bekvämt
Och om folkhemspräktigheten ger en ständigt bryderi
Får man kanske gå och titta sej i spegeln
Från min klippa i Ligurien ser jag bönderna som går
Och svänger sina liar ner' i dalen
Dom arbetar med kroppen, under Solens vita klot
För gamlingarna, kvinnorna och barnen
I min stuga är jag allting, ute i världen ingenting
Vilket värde vill jag sätta på mej själv?
Vill jag någonsin begripa den jord vi springer ur
Får jag nog se till att va en smula ödmjuk!
Tradução da letra
Se viveres num lago de patos
E está completamente à vontade
Achas que o cuco é um oceano?
Depois o nenúfar transforma-se numa floresta virgem
E o próprio homem uma separação de homens
E para cada pergunta a pessoa tem uma resposta para si mesma
E tudo além do horizonte, sente-se assustador e errado
Como um jogo antinatural e desenfreado
Depois fechas os olhos e fermento de complacência
E a estupidez logo se tornará sua religião
Depois sentas-te em Estocolmo, Lund e Gotemburgo.
Três moscas cagam nos arredores do mundo
E julga, em tabernas e cozinhas,
E determina o que tem e não tem valor
Lá você sabe mais sobre a China
Peru e Estados Unidos do que aqueles totós sabem que vivem lá todos os dias
Não tens de lhes perguntar como é.
E você precisa dos trabalhos ler ou viajar
É como se no Cairo almôndegas com cebolas são necessárias
Isso sabe como a mãe os fez.
Ou como se em cafés em Paris, pickle Herring
E se hesitarem, apontem-lhes o templo.
Como segurar o cocó diante de uma pirâmide de merda.
E um schottis antes do mistério de Beethoven
Então você se torna do tipo que o alemão está no norte da Itália
E depois terás todo o amor que mereces
"Sim, O amor é lindo é o homem que é feio.»
Como diz Wennerberg quando está ao ouvido
Devia culpar o sistema ou talvez a si mesmo?
Quem decide o que achas que deves fazer?
Mas aquele que fecha os olhos não é realmente cego
Mesmo que fosse Satanás a seu bel-prazer.
E se o folkhemspraktiken dá um incómodo constante
Talvez possas ir ver-te ao espelho.
Do meu penhasco na Liguria vejo os camponeses a caminhar
E lançam os seus mentirosos pelo Vale
Eles trabalham com o corpo, sob as órbitas brancas do sol
Para os idosos, as mulheres e as crianças
Na minha cabana sou tudo, no mundo nada
Que valor quero dar a mim mesmo?
Será que alguma vez quero entender a terra da qual ficamos sem
Posso ter a certeza de ser um pouco humilde?