Björn Afzelius — Livets skatt letra e tradução

A página contém a letra e a tradução em português da música "Livets skatt" de Björn Afzelius.

Letra

På en öde plats vid havet, där kusten stupar brant.
Har vattnet gjort en grotta, man inte ser från land.
Därinne finns en kista, jag ägt i alla år.
Och det är bara jag som känner platsen där den står.
Den kistan är en gömma, för alla mina dar.
För tider jag har levat och stunder jag har kvar.
Där spar jag alla saker, jag hittar på min stig.
Ja, kistan innehåller allt jag kallar mitt liv.
Där har jag mina drömmar och mina sanningar.
Där har jag mina sorger och brustna kärlekar.
Där har jag all min längtan och alla mina skratt.
Allt finns där i min kista, den är min egen skatt.
Och för varje dag blir kistan, alltmera värdefull.
För det falska rostar sönder och det sanna blir till guld.
Därför ser jag lika tydligt, som i en bilderbok.
Om det jag finner är nåt värt eller bara gammalt skrot.
Men nu jagas jag av frestare, varenda månlös natt.
Dom känner till min kista och dom fruktar för dess kraft.
Så dom prövar att förföra mej, med flärd och flyktig prakt.
Men helst vill dom förgöra mej och utplåna min skatt.
Men säljer jag min kista, så kan jag inget mer.
Då vet jag inte längre vad som är rätt eller fel.
Då mister jag min styrka och då är jag inget hot.
Så jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok.
Nej, jag släpper aldrig nyckeln till min egen bilderbok.

Tradução da letra

Em um lugar deserto perto do mar, onde a costa cai íngreme.
Porventura, a água fez uma caverna? não vedes, acaso, da terra?
Está ali um caixão. Fui dono disto todos estes anos.
E eu sou o único que sabe onde fica.
Aquele caixão é um esconderijo para todos os meus dias.
Por tempos que vivi e momentos que me restam.
Lá eu salvo todas as coisas, eu encontro no meu caminho.
Sim, o caixão contém tudo o que chamo de vida.
Lá tenho os meus sonhos e as minhas verdades.
Aí tenho as minhas mágoas e os meus amores partidos.
Lá tenho todo o meu desejo e todo o meu riso.
Está tudo no meu caixão. é o meu próprio tesouro.
E a cada dia que passa o caixão torna-se cada vez mais valioso.
Porque os falsos enferrujados se separam e o verdadeiro se transforma em ouro.
Portanto, eu vejo tão claramente, como em um livro de fotos.
Se o que eu encontrar valer alguma coisa ou apenas tralha velha.
Mas agora estou a ser caçado por tentadores, todas as noites sem lua.
Conhecem o meu caixão e temem pelo seu poder.
E tentam seduzir-me, com um esplendor efêmero e fugaz.
Mas preferem destruir-me e destruir o meu tesouro.
Mas se vender o meu caixão, não posso fazer mais nada.
Então já não sei o que é certo ou errado.
Depois perco a força e não sou uma ameaça.
Por isso, nunca liberto a chave do meu próprio livro de fotografias.
Não, nunca larguei a chave do meu próprio livro de fotografias.