Asta Kask — Fredagsmys letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Fredagsmys" de Asta Kask.
Letra
Fredagskvällen närmar sig hon dukar lite flott
Med tända ljus och tacos i klänningen hon fått??? Aldrig mera ska han slå
det lova han igår
Barnen är hos vänner nu har vi kvällen fri
Att reda ut de saker som handlar om vi
Han slog henne en sista gång snart var kvällen slut
För Janne blev det samma sak sluta på akut
Framför fasaden där är allting bra
Rollerna de spelas så bra
Men bakom kulssien styr en annan lag
Med hot, sparkar och slag
Slog henne så jävla hårt att hon bara flög???
Du vet ju när du kaxar dig då tänder du min glöd
I pölen av sitt eget blod där låg hon stilla död
Han vaknade på soffan dränkt i eget kräks
Med minnet av det ljud, när Jennys nacke knäcks
Plötsligt hör han barnen, stå i hallen bland skor
På golvet ligger liket som varit deras mor
Framför fasaden där är allting bra
Rollerna de spelas så bra
Men bakom kulissen styr en annan lag
Med hot, sparkar och slag
Men du måste ju förstå
Det kan aldrig bli ni två
Om du låter någon annan slå
Du har hört det sagts förut
Att den som älskar håller ut
I vår sång, finns inget lyckligt slut
Men du måste förstå
Det kan aldrig bli ni två
Om du låter någon annan slå
Du har hört det sagts förut
Att den som älskar håller ut
I vår sång, finns inget lyckligt slut
Tradução da letra
Sexta-feira à noite aproxima-se ela está a criar um pouco de fantasia
Com velas acesas e tacos no vestido que ela recebeu??? Nunca mais vai bater
ele prometeu-me isso ontem à noite.
As crianças estão com amigos agora temos a noite livre
Para resolver as coisas que são Sobre nós
Ele bateu-lhe uma última vez, logo a noite acabou.
Para Janne, tornou-se o mesmo fim em situações de emergência.
Em frente à fachada está tudo bem
Os papéis que eles desempenham tão bem
Mas atrás de kulsien controla outra equipa.
Com ameaças, pontapés e murros
Bateu-lhe com tanta força que voou???
Sabes quando estás a armar-te vais iluminar o meu brilho
Na poça do seu próprio sangue, ela ainda estava morta.
Ele acordou no sofá encharcado no próprio vómito.
Com a memória do som, quando o pescoço da Jenny partiu
De repente ele ouve as crianças, de pé no corredor entre os sapatos
No chão está o cadáver que era a mãe deles.
Em frente à fachada está tudo bem
Os papéis que eles desempenham tão bem
Mas por trás do pano de fundo controla outra equipa
Com ameaças, pontapés e murros
Mas tens de compreender.
Nunca podem ser vocês os dois.
Se deixares alguém bater
Já ouviste isso antes.
Que aquele que ama aguenta
Na nossa canção, não há final feliz
Mas tens de compreender.
Nunca podem ser vocês os dois.
Se deixares alguém bater
Já ouviste isso antes.
Que aquele que ama aguenta
Na nossa canção, não há final feliz