Afasi & Filthy — Magnolian letra e tradução
A página contém a letra e a tradução em português da música "Magnolian" de Afasi & Filthy.
Letra
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sejblind på
Magnolian på andra sidan grinden
Tidigare var dom grannar som kom med matkassar
På väg hem ifrån jobbet möttes på gatan stanna och prata
Dom bodde gårdarna brevid varann
Och lät ungarna springa där emellan, alltid nån som hade tid med dom
Dom hade flyttat in ungefär vid samma tid
Sagt nåt i stil med lycka till och hjälpt varandra packa in
Grannsämjan dom emellan hade landsgränser mellan sej
Men icke desto mindre var dom samstämda
Men dom blev bemötta på olika sätt
Den ena med vördnad den andra med skepsis trot eller ej
Märkligt hur närliggande områden skiljer sej
Fina formuleringar kompletterar det bilden säger
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden
Här möttes kåkar ifrån 1800-talet med
Dom yngre lite fattigare och så var det med de
Tblev dom oroliga för ungdomarnas framfart
Var det för kaosartat skulle allt bara bli pannkaka?
Han var av en annan uppfattning och kände sej maktlös
Och rös när han tänkte på att
Det kändes lite grövre än att dom bara spelade ett spratt
När dom delade upp allt och placerade i fack
Där bodde mest grannar mot brott, mest pensionärer
Som kände marken är vår vi stannar och slåss för allt i världen
Det här är vårt det där är ert när allt kommer omkring
Får vi se hur svårt det är att förstå när det kommer en grind
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden
Det var gesten som han satte sej emot
Att han blev behandlad som en liten stackars idiot
En som inte hade nånting där att göra
Skulle inte springa som han ville och komma där och störa
Ett litet problem i bland många
Många med honom såg det bortom horisonten som en del i det långa
Hur det skiljer sej och hur man skiljer av
Och låter relationenerna gräva sin egen grav
Det var en sktisak det visste han
Men med en bitter smak blev det en principsak
Och så kom den dagen, grinden vid magnoliaträdet
Från och med nu så fick han bara känna doften av det
Chorus: i slutet av eftermiddan när maten nästan var klar
Så stod han där och bara samla sina sinnen
Som om resten av dan inte var värt nåt att ha
Om han inte fick andas in av vinden
Och dom andra dom lät honom va
Det var nog lika så bra för han stod med tankarna i himlen
Och där kunde han stå och stirra sej blind på
Magnolian på andra sidan grinden
Tradução da letra
Refrão: no final da tarde, quando a comida estava quase pronta
Então ele ficou ali parado e apenas reuniu os seus sentidos
Como se o resto do dia não valesse nada para ter
Se não lhe fosse permitido respirar pelo vento
E os outros deixaram-no direito.
Provavelmente também foi bom porque ele ficou com os seus pensamentos no céu.
E lá ele podia ficar a olhar fixamente
Magnólia do outro lado do portão
Anteriormente eram vizinhos que vinham com sacos de compras.
A caminho de casa, do trabalho, encontrei-me na paragem da rua e conversei.
Viviam um ao lado do outro.
E deixar as crianças correrem pelo meio, sempre alguém que teve tempo para elas.
Tinham-se mudado para cá na mesma altura.
Disse algo como boa sorte e ajudaram-se uns aos outros a fazer as malas.
O bairro que eles tinham fronteiras entre sej
Mas, no entanto, eles foram reconciliados
Mas foram tratados de forma diferente.
Um com reverência o outro com ceticismo trotando ou não
Estranho como as áreas próximas diferem
Formulações finas complementam o que a imagem diz
Refrão: no final da tarde, quando a comida estava quase pronta
Então ele ficou ali parado e apenas reuniu os seus sentidos
Como se o resto do dia não valesse nada para ter
Se não lhe fosse permitido respirar pelo vento
E os outros deixaram-no direito.
Provavelmente também foi bom porque ele ficou com os seus pensamentos no céu.
E lá ele podia ficar de pé e olhar para si mesmo cego
Magnólia do outro lado do portão
Aqui conheci casas cheias do século XIX com
Eles são mais novos um pouco mais pobres e assim foi com eles
Tblev preocupam-se com o progresso dos jovens
Foi porque o caos faria de tudo uma panqueca?
Ele tinha uma opinião diferente e sentia-se impotente.
E estremeceu quando pensou nisso.
Senti - me um pouco mais duro do que eles estavam apenas a pregar uma partida.
Quando eles dividem tudo e colocam em compartimentos
Vivia a maioria dos vizinhos contra o Crime, a maioria dos reformados.
Quem sabia que o solo era nosso ficamos e lutamos por tudo no mundo
Este é o nosso que é teu afinal de contas.
Vamos ver o quão difícil é entender quando chega um portão.
Refrão: no final da tarde, quando a comida estava quase pronta
Então ele ficou ali parado e apenas reuniu os seus sentidos
Como se o resto do dia não valesse nada para ter
Se não lhe fosse permitido respirar pelo vento
E os outros deixaram-no direito.
Provavelmente também foi bom porque ele ficou com os seus pensamentos no céu.
E lá ele podia ficar de pé e olhar para si mesmo cego
Magnólia do outro lado do portão
Foi o gesto contra o qual ele se colocou
Que ele foi tratado como um pobre Idiota
Um que não tinha nada para fazer
Não fugiria como ele queria e viria para lá e interferiria.
Um pequeno problema entre muitos
Muitos com ele a viram além do horizonte como parte do longo
Como se separa e como distinguir
E que as relações cavem a sua própria sepultura
Era uma merda que ele sabia.
Mas com um gosto amargo tornou-se uma questão de princípio
E assim veio naquele dia, o portão na árvore magnólia
A partir de agora, ele só tinha de o cheirar.
Refrão: no final da tarde, quando a comida estava quase pronta
Então ele ficou ali parado e apenas reuniu os seus sentidos
Como se o resto do dia não valesse nada para ter
Se não lhe fosse permitido respirar pelo vento
E os outros deixaram-no direito.
Provavelmente também foi bom porque ele ficou com os seus pensamentos no céu.
E lá ele podia ficar de pé e olhar para si mesmo cego
Magnólia do outro lado do portão